Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. IV. Bland byråkrater, präster och militärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stupar han helt plötsligt, lik den uttjänta arbetshästen,
som ej kan lefva utan piskan och det dagliga släpet
under selen, eller ock uppskjuter han i det längsta sitt
af-sked. Ja, man har exempel på statstjänare, som så
envist stannat på sin post, att det behöfts öfverordnades
maktspråk för att till förmån för städse talrika, täflande
efterträdare få bort dem. Ett kugghjul är utnött, ett
annat måste in, det är blott en paus i det byråkratiska
verkets gång. Då och då förmärkes en oroande friktion,
men snart är allt åter i de gamla gängorna och
undermaskinisterna kunna rapportera till öfvermaskinisten, att
allt är all right.
Det är denna byråkratiens förmåga att gå
helskinnad ur alla slitningar, denna beundransvärda vana vid
disciplin och sammanhållning, som utgör vår
ämbetsmannavärlds säkraste vapen mot herr Hedins och andra
närgångna riksdagsmäns undersökningar om arbetstiden
och försök att minska löneanslagen. Tack vare den
hel-sosamma kontroll, som under de senare åren på sådana
förargliga anmärkares initiativ i riksdagen börjat utöfvas,
lär det väl numer mera sällan inträffa, att våra
tjänstemän, såsom förhållandet för några år sedan var uti ett
dock hufvudsakligen med intelligensfrestande göromål
sysslande verk, kunna betecknas som lättjan själf eller
lättjan personifierad; men våra talrika extra ordinarie
lära nog intyga, att de ofta utan all ersättning få utföra
sina försoffade och makliga förmäns arbete. Det göra
de merendels utan knot, ty de veta, att deras egen tid
en gång också skall komma och att lifvets otium
oförtjänt nog ökas med ålderstilläggen. Den omreglering af
våra aflöningsförhållanden, som ägt rum under de sista
decennierna, har utan tvifvel i mycket varit riktig och
befogad, men ingalunda är det välbetänkt, att de yngste
tjänstemännen förblifvit de lägst aflönade och att
lönernas belopp i många fall synas bestämmas mer af
hänsynen till rangen än till arbetet och nyttan.
Emellertid är kronans kaka så säker och hennes
förtärande förenadt med så högt anseende, att vi ej behöfva
befara någon minskning i ämbetsmännens rekrytering.
Det enda område, inom hvilket den hägrande nödtorften
ej alstrar någon rusning, är det kyrkliga. Huruvida det
beror på, att prästgällen blifvit magrare eller att den
andliga kallelsen är i nedgående, är svårt att afgöra, men
man klagar verkligen öfver prästbrist. I en så syndig
stad som Stockholm är den väl mindre erkänd än i
lands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
