- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 4. 1898 /
264

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera och konsertsal, af Volontaire

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

som den hr B. pä sitt klangfagra instrument med slösande
hand framvisade. I ett och annat erinrade hr B, om en
tidigare här kringresande Paganini-spelare Franz Friedberg,
ehuru dennes glöd kanske var mer spontan och verklig.
Hr B:s ackompagnatör, hr Mayer, var en ganska dundrande
bravurpianist af högtysk bastant art, men behagade mer i
sitt egentliga yrke, ackompagnatörens, om ock ej så
fulländad i den vägen som Lady Hall’s beledsagare, Mr Leo
Borwick,

Denne unge musiker, som redan vid den ojemförliga
Wilma Hall’s sida tilldrog sig en i så riskabel position
förvånande kraftig uppmärksamhet har efter afslutad
Neruda-torné allena kommit hit tillbaka — och helt enkelt varit
säsongens pianohjelte.

Med all rätt. Det är sällan en pianist visar sig vara
musiker i sådan omfattning som hr Borwick. I plastiskt
objektivitet påminde oss hr B. till och med om den store
pianofilosofen Hans von Bülow, hvilken han — som
spe-ciel Beethovenstolk — visserligen ej uppnådde men dock
kom ganska när, redan det ett beröm som ifall man
erinrar sig allt hvad det innebär måste sägas vara af den mest
betydande art. Som Bachspelare på piano förklara vi utan
tvekan hr B. unik. Det var något i samma väg som den
unge intagande ryske violinprinsen Alexander Petschnikoffs
ljufva Bach-förklaring i finhet, genomskinlighet och andakt.
Väl veta vi att i Tyskland mer »Tonspiel», urgermanisk
kraft, duktighet och — tyngd och oklarhet plägar inläggas
i Bachspel ex professo, men fråga torde vara om ej detta
spelsätt mer fjermar den store komponisten från vår tid än
det närmar, gläder, gör sig förstådt och älskadt, gör honom
förstådd och älskad såsom en af musikens heroer det
för-tjenar och kan kräfva, hvars musik rent musikaliskt taget
är af ett djup, en storhet och evärdlig skönhet, så att
ingen tid förmår sätta rost på det guldet, hvars glans skall
lysa in i senaste efterverld med ett skimmer lika klart och
äkta sorn solens pä himmelens fäste.

Ja, hur hädiskt det än kan låta tycker man sig efter
ett sådant framförande som Borwicks af gamle Bach komma
ned på en något lägre musikalisk nivå till och med hos
stormannen Beethoven och dä skall det — som man
finner — gä långt. I allmänhet behandlade hr B. de gamle
mästarne med finaste pietet, innerligaste förståelse och
delikataste sympathi samt en stilkänsla öfver allt beröm.
Hans berömda tolkning af Glucks balett till Alceste t. ex.l

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1898/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free