Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Hvilken grekisk gratie, hvilken öfverförfinad nobless! En
värdig musik för Mariternas elyseiska danser!
Men eget nog denne unge Borwich eho af fru
Schu-mann och i mycket erinrande om sin stora lärarinna,
föreföll oss som speciel Schumannstolk ej disputabelt lycklig.
Då ha vi hört nordiska pianister, som i den vägen
presterat mer, fru Bacher-Gröndahl t. ex., att ej nämna Ludvig
Norman, de få som hade lyckan höra honom föredraga
Schumann. Mer gladde då den unge engländarens Chopin,
icke alltid men oftast tolkande kompositionernas själslif
med inträngande känsla, ädel åskådlighet särdeles de
mindre själsupprifna och himlastormande. I det yttre
understödes han dervid af en charmant teknik, visserligen ej så
fenomenalt specifik Chopinartad som hos vissa speciella
Chopin-pianister, men i alla hänseenden fullt effektiv, ja
mer än så.
Som mogna astrakaner genomskinliga, klara och
saftiga erbjödo hr Borwichs prestationer i den mer mirakulösa
stilen derjemte ett musikaliskt intresse, som det ej är hvar
man beskärdt att få ut af t. ex. de Liszt-ska
fingerdanserna, som nu framstodo i förfinad, adlad skepelse, med
yppersta framhäfvande af allt verkligt vackert, som de
bland mycket tonjongleri kunna innehålla.
Ur speciel pianistisk yrkes-synpunkt erbjöd hr B:s spel
lefvande intresse, såsom hans olika anslag och de — ur
gammal musikmamsell-synpunkt härresande — sätt hvarpå
han satte fingrarne på tangenterna, när han ville uppnå ett
visst önskemal. Hans beundransvärda legato, hans
utomordentliga polyfona spel, hans kristallfrasering och mycket
mer voro riktiga lektioner.
Större pianist-genin ha gästat Stockholm — en Tausig,
Rubinstein, Bülow — men aldrig en finare, en pianots
gentleman of first rate.
En ung vacker ryss, Ossip Gabrilowitch hade svårt
att sedan fånga pianist-publikens uppmärksamhet, äfven
damernas. Den unge mannens duktiga framtassar dansade
verkliga hexdanser på pianot, men der fanns nog något
som håller på att arbeta sig fram och med tiden förskaffa
hr G. ett konstnärsnamn af värde. Särdeles i sitt hemlands
musik visade han prof på hängifvenhet, glöd och schwung,
ett otämdt naturbarns älskvärda om ock något råa kraft
och lif, frustande, fradgande som en steppens eldiga fåle.
Föröfrigt måste hr G. ännu ha tid på sig till att mer
uni-verselt utbilda sin verkliga talang och de som kalla honom
»Rubinsteins redivivus» göra honom icke den tjenst, de afse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
