Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Barndomsväninnan, af Gyp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
— Han kände sig ordentligt afsnoppad! . . . Han
lyfte på hatten! ... och stammade... “Jag her er,
min fröken . . . jag är förtviflad . . .“ Men jag bara
skrattade åt honom och sade, att han inte behöfde vara
så förtviflad ... att jag tvärtom var förtjust ... att
jag aldrig hade haft så roligt! . . .
—-. Det är då för galet af din tant att skicka dig
så där ... en ung flicka! . .. En ung flicka råkar
alltid ut för äfventyr ...
De Jurieu tänkte däremot för sig, att det fanns
tvärtom unga flickor, som något sådant aldrig skulle
hända. Blanche till exempel! . ..
Sabine var redan i full fart och berättade huru
hon haft det under dagen. . .
— Vid middagen ville onkel ha mig att dricka
af vårt gamla vin, som pappa skickar honom och
som för resten är utmärkt! . . . Han var vådligt
munter! . .. Och pratade en hel hop lustiga saker!. . . om
fina herrar, med hvilka han varit ute och festat förr
i världen . . . och också om nutidens herrar, om er
också marquis . . .
— Om mig?
— Ja . .. Han sade att ni hade lefvat undan
väldigt!... Ja det gjorde ni rätt uti! Det måste vara
roligt att lefva undan! att spela, slå vad, supera,
dricka champagne och allra mest att hälla champagne
i pianon ... att skratta, sjunga . . .
Fru de Breuze lyssnade bestört på Sabine, och
Blanche såg med sina milda, kloka och goda ögon
sorgset på barndo ms väninnan och fästmannen.
Markisen var i extas och formligen slukade hvad
fröken de Fronsac sade. För första gången sedan
flera månader såg han klart i sitt inre. En ung
vacker och oskyldig flicka, med en kokotts smak och
en hederlig kvinnas grundsatser? Var det inte det, en
vivör som han drömde om? Ja han behöfde glädje,
lif, ja väsen till och med. Han behöfde en hustru,
som folk observerade, beundrade, afundades. Är det
inte förtjusande att äga alldeles för sig ensam den
som alla andra skulle vilja stjäla?
Där hade han sin lycka framför sig, där och icke
annorstädes! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
