Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - I Ellen Key-frågan, ett bref, af Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
undrar honom, det har du själf sagt. Alltså: om ett
geni pratar, det hafva vi ingenting emot, men om en
intelligent kvinna vill någonting, som stöter det
häfd-vunna föreställningssättet för hufvudet, då ropa vi genast:
korsfäst. Ja vi lefva bägge i en slags ästetisk njutning
af en djärf föreställningskrets — en fantasirèformators
utfall och dristigheter förtjusa oss — sanningskärnan
däri kunna vi ge vårt teoretiska bifall —- bara med det
vilkor, att det icke stöter på praktik eller sättes som
“en udd mot samtidens bröst“. Och nu kommer jag till
det allra värsta, min bästa Vanda, jag tror, att du har
anfallit bra mycket af dig själf, när du har anfallit Ellen
Key. Ty kan du tänka dig, att jag tycker, att Ibsen-talet rör
sig i en stämningens halfdager, där man väl vet, hvad
man känner men icke riktigt klart och starkt, hvad man
vill. Jag skall gerna medge, att vissa uttryck i detta
tal förefalla mig mångtydiga, sväfvande och hvad du
vill — äfven för långt gående, när de icke tolkas som
en slags visionär helhetsbild af ett möjligheternas “tredje
rike“ med evangeliet af “människorna en god vilja“
för-verkligadt. Men hvad jag tycker är stort och godt är
detta rekommendationsbref åt friheten, åt viljan att vara
sig själf, åt sökandet af ens eget väsens innersta och
och sannaste natur. Hvad har hon annat sagt än detta:
att en kvinna skall vara en karaktär, kanske, om lifvet
ger henne alltför stora problem att lösa, icke alltid en
karaktär utan tadel men åtminstone utan fruktan att
betona energin i sina känslor genom energin i sina
handlingar. Och ser du: bara att säga och predika detta är
mer än vi någonsin hafva gjort, ty lifvet för oss och
för de flesta människor för öfrigt, som tänka och känna,
men som icke hafva mod att riktigt lefva i innerligt
sammanhang med hvad de känna och tänka, sönderfaller
alltför lätt i den subjektiva nyckens, den intelligenta
sympatiens fragment. Jag nekar icke alls, att hennes predikan
kan innebära fara. Var så god och ge en person en
konfektpåse och säg åt honom: förvalta den nu väl,
det är en njutningspåse men också en tålamodspåse;
är det ett barn, skall det äta sig sjukt, är det en man
skall han begagna den som dessert på maten. Den
insats i lifvet, som hon gjort, detta eviga vågande, som
hon predikar, kanske blir för många en frukt till lif, för
andra en frukt till fördärf, men när har ett
kunskaps-äpple någonsin varit något annat? Är du för öfrigt
alldeles säker på, att vi med vårt kunskapsäpple, vår själf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
