Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Förhistoriska skisser, af Elisée Reclus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
garna om offrets betydelse, framkallade genom skräcken
för det obekanta, af fruktan för de onda andar, som
svätva i luften, och för de dödas gengångare, som söka
återvinna lifvet genom att döda de lefvande. “Vet att
blod är af nöden, på det att världen må lefva, på det
att äfven gudarna må lefva, att blod är nödvändigt,
för att upprätthålla skapelsen och på det att släktet icke
skall utdö.“ “Hade intet blod utgjutits, skulle hvarken
stammar eller folk eller riken ega bestånd. “ “Det blod,
du utgjutit, förlossare, skall stilla jordens törst, som
genom ditt blod mottager nytt lif.“ Så sjunga de
indiska khond vid framförandet af försoningsoffret, för
att dela köttet, göra fälten fruktbara med de blodiga
styckena och inviga den husliga härden*. Hos somliga
folk anlades i gamla tiden ingen stad, bygdes ingen mur,
utan att grundstenen besprängdes med offerblod. En
järnpelare, Radjahdhava, betecknar, enligt en indisk
sägen, medelpunkten i de städer, som följt på hvarandra,
där det nuvarande Delhi står, och denna pelare badar
i blod; den uppfördes på samma ställe, där
drakmänni-skornas, d. v. s. urinvånarnes talrika här blifvit nedgjord
till ära för Yudichtira, Pandus son.
Helt visst har äfven kriget som en komplicerad
historisk företeelse under utvecklingens gång beredt
tillfälle till framsteg, öaktadt den förödelse, förintelse och
alla andra lidanden det fört med sig. Så kan den eller
den sammanstötningen mellan stammar eller folk vara
betingad af föregående forskningsresor, som förskaffade
värdefull kännedom om dittills okända trakter, och
efter kriget kunna fördrag och vänskapsförbindelser ha
ingåtts, som voro till gagn för handel och samfärdsel.
Må än dessa förhållanden ha fördelaktigt utvidgat
synkretsen för folk, som dittills förblifvit hvarandra
främmande, ökat deras besittningar och deras kunskaper, så
voro de dock icke så mycket följder af själfva kriget som
af fredens återvändande, och om siaktningarna icke egt
rum, utan fördrag förhindrat blodsutgjutelserna, så
skulle samma fördelar ha vunnits utan uppoffringar.
Men folken erinra sig icke sina lugna tider och det
stilla framåtskridandet utan plåga och förtviflan: endast
fasans år ha fårat deras minne och med dessa ödets
vändpunkter äro för dem skenbart förbundna alla
slutresultaten, medan en bättre insikt skiljer mellan det
väl
* Elie Reclus, Les Primitifs, s.. 374.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
