Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Olycksfallsförsäkringen som industri och som garanti, af Oförsäkrad - 3. Olycksfallsförsäkringen som garanti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
därför, att den brefväxling, som i ärendet förts med
bolaget, är oss tillgänglig i bestyrkta afskrifter.
En ung man, försäkrad i Fylgia för 3,000 kronor,
hade genom intygad olyckshändelse i Gefle den 10
november 1896 råkat inmundiga och svälja så mycket
svafvelsyra, att svalget blef förbrändt och han ej kunde
intaga fast föda. Häraf orsakades afmärgling och
kraftlöshet. Faran för att lungorna skulle lida häraf låg
naturligtvis nära, och den sjuke blef därför af den läkare,
som skötte honom, “flera gånger undersökt angående
sina lungors tillstånd“, men kunde läkaren “därvid ej
höra några tecken i dem, som tydde på förefintlig
lung-sot“. Den 13 december 1896 reste den sjuke till
Stockholm för att i sitt föräldrahem få vidare vård. Om
sjukdomens vidare utveckling heter det i en till bolaget
insänd skrift: — — “den af olyckshändelsen orsakade
förträngningen i matstrupen var så svår, att den
skadade under hela sin sjukdomstid omöjligen kunde
förtära fast föda, att det ofta var omöjligt att få ned ens
den finaste sond, hvadan den flytande näring, som skulle
uppehålla lifvet, stannade i halsen och kräktes upp, samt
att följaktligen under långa tider någon näring kunde
bibringas honom endast genom lavemang. För att kunna
rädda den sjukes lif hade därför också professor Berg, som
i slutet af februari rådfrågades, besluti t sig för en
operation, hvarigenom magfistel skulle anläggas och
matstrupen för framtiden ej tagas i bruk, och han afstod
därifrån endast emedan kort före operationen
förefintligheten af lungsot konstaterades.“
Efter denna tid ansågs allt hopp om den sjukes
vederfående ute, och han aftynade allt mer. Den läkare,
som skötte honom från den 11 mars till hans död den
14 juli 1897, uttalar också i särskildt intyg sin
“bestämda uppfattning, att brännskadorna å matstrupen voro
af så svår beskaffenhet, att de ovillkorligen, äfven utan
lungsotens uppträdande, skulle förorsakat en mycket
långvarig arbetsoförmåga och sannolikt förr eller senare
föranledt döden. “
“Föranledt“ är emellertid ej detsamma som
“omedelbart föranledt“. Så snart någon bisjukdom tillstöter, kan
bolaget vara lugnt för att uttrycket “omedelbart
för-anledt“ ej blir användt i läkareattesten, ty denna måste
ju vara strängt formalistisk.
I fråga om den mening åter, som en
försäkringstagare med fog kan inlägga i uttrycket, anföra vi följande
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
