Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Italiensk statshushållniog, af Giovanni Lerda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
som de för att uppehålla jämvikten i budgeten, hvartill
de ordinarie inkomsterna icke äro tillräckliga, på ett
verkligt oroväckande sätt minska statens domäner eller
ock måste genom emission af järnvägsaktier o. s. v. öka
statens obligationsskuld och förskaffa kapitalet gifvande
placeringstillfällen.
Huru summarisk och ofullständig denna
framställning må vara och om än i densamma många af orsakerna
till dekadans måste förbigås eller endast flyktigt beröras,
så tror jag nog dock genom mina få, från officiella
publikationer hämtade siffror ha öfvertygat läsaren, att i
Italien ännu icke på länge kommit stunden för en
om-störtning, som påtvingar sig genom förvandling af den
ekonomiska formen, som socialismen anser som sin uppgift
att påskynda och leda, medan åter tillståndet i landet
är sådant, att socialistiska agitatiorer icke behöfva
utså missnöje. Utan tvifvel skola de olika kommande
regeringarne bli fullständigt oförmögna att höja det
ekonomiska läget och förbättra finansväsendet. De radikala
reformer, som vore därför erforderliga, stå i afgjord
motsägelse mot den herskande klassens tendenser och
intressen, hvilka som ett barn ser en fara endast där
den står omedelbart och handgripligt, det saknas också
män, som skulle kunna förstå det nuvarande tillståndets
orsaker och öfverskåda komplexen af anledningar. Hvad
kan man vänta af en klass, som under loppet af fyrtio
år icke åstadkommit något annat än att utsuga landet
och ådagalägga exempellös osedlighet och fullständig
oduglighet att regera — vore det ock endast i sitt eget
intresse. Den skäms icke att föra friheten på läpparne,
medan bestickning, privilegier, våld breda ut sig i hvarje
bransch af statens och kommunens förvaltning. Om den
lofsjunger armén, så gör den det, emedan den där väntar
ett skydd för sin undantagsställning; den prisar monarkien,
emedan den vill exploatera den prestige, som densamma
har i behåll, vetenskapen, så länge den icke antastar
dess klassprivilegier, talar småborgarne och proletariatet
till behag, så länge de tåligt bära alla bördor, allt
trakasseri, all orättvisa, så länge de slöa och tysta göra
handtlangaretjänst för sin egen utsugning och
förfördelande. Men icke ens om sitt eget intresse har denna
bourgeosie en klar föreställning, när det gäller att se
längre än den nuvarande dagen. Den tänker, känner
och regerar, som om världen de senaste femtio åren
icke kommit ur fläcken. Fäderneslandet! Det ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
