Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. VI. La haute finance — Bland krämare och judar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
gamle driftige förlagsb okhandlaren, som samlat millioner
på att till trycket befordra det adopterade fosterlandets
gångbara litteratur, liar lika litet gemensamt med
små-handlaren, som i sin packe med yllehalsdukar döljer
något gefundenes fressen för de skabrösa bok- och
fotografialstrens vänner. Mellan den kungliga
hofleverantö-ren, som till sina kunder säger, att hans k. h.
kronprinsen just köpt af det eller det porslinet, och den vandrande
klockjuden, som säljer de enligt hans egen utsago
dyrbaraste cylinderur för en spottstyfver, är klyftan lika
stor. Och dock finnes mellan alla och trots det att de
själfva bära på traditionens stam- och kastskillnader ett
fast, gemensamt band, nämligen rasens och religionens.
Det är detta band, som, ofta uppträdande i stor
hjälpsamhet och förmåga af uppoffring, skänker den judiska
nationen hennes lifskraft och styrka. Vi kunna se det
äfven hos oss, som dock mer än Göteborg och
Norrköping genom giftermål och åtskilliga andra sociala
åtgärder underlättat judarnes blandning med oss själfva. Den
merkantila driftighet och det stora - praktiska förstånd,
som ännu kunna anses såsom det judiska
befolkningselementets mest utmärkande kännetecken, kunna sålunda
genom en fortgående blandning af blod och ett
nedbrytande af de återstående inrotade fördomarne komma
äfven oss till godo. Härpå skulle båda parterna vinna.
Judarne skulle förlora något af den närighet och det
slipade affärsgeni, som äro deras minst behagliga
egenskaper, medan vi stockholmare, som ej äro sena i vår
egenkärlek och själfförgudning, verkligen skulle erhålla
en sak att vara verkligt stolta öfver, nämligen
mänsklighet och full rättvisa åt en ras, som i andra land
ut-sättes för Dreyfusgrymheter och andra vedervärdigheter.
Innan jag lämnar våra invandrade, och mer eller
mindre naturaliserade vänner, vill jag påpeka, att
åtskilliga ibland dem i det officiella lifvet uppträda med det
slags glans, som utgjorde en af våra umgängesvänners
i forna tider förhoppningar, när han sträfvade efter att
blifva generalkonsul för Liberia. Som du vet har jag
aldrig blifvit bländad af den ståt, som medföljer det
ansvarsfulla uppdraget att representera de mest gynnade
nationer. Till och med Greklands, Rumäniens, Monacos
och Ecuadors konsuler och vice konsuler hafva ofta trafvat
förbi mig utan att uppväcka vare sig afund eller beundran.
Men då jag sett herrar Herzog, Schumburg, Möller, Johnson
och Valentin m. fl. riktigt uppriggade, har jag beklagat min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
