Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. VI. La haute finance — Bland krämare och judar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
bristande förmåga att uppskatta deras internationella
betydelse; och vill jag därför anbefalla dem i din
välvilliga hågkomst, när vid framtida diplomatiska
kongresser ditt inflytande gör sig gällande.
Ej heller våra inhemska köpmän och industriidkare
hafva visat sig okänsliga för den reklam, som ligger i
dylika titlars och uniformers bärande. Om jordens
potentater vore än aldrig så talrika och obetydliga, tror
jag ej, att de hos oss skulle sakna personer, som voro
villiga att bära deras livré. Vårt borgerskap är ju också
i afseende på s. k. lullull mycket vanlottadf*
Beställningarna vid de ståtliga kavalleri- och infanterikårer,
som fordom bildade ett slags lojalt borgargarde omkring
våra konungar, äro ju för länge sedan indragna. Vi ega
ej nu för tiden tyvärr några stadsmajorer, som kunna
sprida en både hederlig och komisk glans öfver de mest
hedervärda bland yrken. Nordstjärnan hittar i regeln
endast till våra grosshandlares och bankdirektörers bröst,
och de kryddkrämare, som erhålla vasen, äro ännu så
få, att de för säkerhets skull lära bära sina stjärnor
äfven på nattrocken. Nej, det är klent beställdt med den
yttre ståten, ty våra borgare kunna ju ej ute i världen
uppträda som de högt lysande bröder, hvilka de äro i
de talrika ordenssamfunden. Också har man sökt ersätta
bristen. En och annan har haft tur att blifva konsul,
och ett stort antal har fått förmånen att både själfva,
om de så vilja, och öfver sina butiker bära vittnesbörd
om att de äro kungliga hofleverantörer. Finge man
bedöma vårt älskade konungahus’ aptit och behof af
allehanda utensilier efter de många handelsmän, som äro
utsedda att fylla förråden, så vore det ingalunda något
varnande exempel att, såsom våra tidningar och tidskrifter
stundom göra, tala om hvad folk åt och hur man lefde i forna
tider. Men dess bättre för de kungliga, förefaller det mig
nästan som om leverantörstitlarna ganska ofta blifvit utdelade
som ett skydd mot leveranserna. En hop slöjdalster och
preparat af födoämnen, som förekomma bland dessa, äro
nämligen långt ifrån kungliga, medan höga vederbörande
utan tvifvel varit nog klipska att inse, att det utdelade
nådevedermälet medför en befrielse från att ytterligare
undersöka dem. Då vi sålunda se royauténs emblemer
öfver en butikdörr, göra vi klokast uti att gå vidare och
med engelsmännen reflektera: Honni soit qui mal y pense!
I själfva verket är allt detta mycket oskyldigt och
står blott i samband med den allmänna svenska
fåfän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
