Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kriminalantropologien och dess senaste utveckling, af Hans Kurella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Här må nu i korthet angifvas, huru vid den tid, då
i Tyskland samtidigt två större kriminalantropologiska
arbeten utkommo (1894 af Baer och af mig), den
kriminalantropologiska teorien gestaltade sig.
Till grundtesen: “det finnes förbrytarenaturer“ slöto
sig följande kompletterande satser: förbrytarenaturen har
bestämda, antropometriskt, anatomiskt, fysiologiskt och
psykologiskt påvisliga kännetecken. — Lättast påvisliga
och talrikast äro hos hufvudskålen de båda första klasserna
af dessa kännetecken. — Hufvudskålens anomalier bero
dels på en mindre utveckling af framhjärnan, som kan
framkalla desamma indirekt eller direkt, dels af andra
orsaker. — Den abnorma utvecklingen af förbrytarehjärnan
(hjärnan hos delinquente nato) beror delvis och
företrädesvis på atavism, d. v. s. på återfall till tidigare
antropologiska utvecklingsskeden, t. ex. våra djuriska förfäders,
delvis på degeneration d. v. s. ett ärfdt anlag att sjunka
ned till en sjuklig försämring af den fysiska och
psykiska organisationen. — På degenerationen beror
förbrytarenaturens närmare eller fjärmare frändskap med dem
som äro födda svagsinta, med de individer som från
födelsen ha anlag för galenskap eller epilepsi.
Så långt gå de kriminalantropologiska teorier, som
blifvit erkända af alla kriminalantropologiens insiktsfulla
allvarliga anhängare och som äfven vid en noggrannare
pröfning blifvit erkända af de kännare af
förbrytarevärlden, hvilka afvika från den Lombrosiska skolans
öfriga teorier och på grund af denna partiella afvikelse
tro sig representera en principiel motsats.
Lombrosos personliga teser eller hans skolas
speciella teorier äro följande: Att vissa kännetecken hos
delin-quente nato förefinnas hos vissa ryktbara förhistoriska
människorester och hos “vildar“ och därför äro att anse
som återfallsbildningar till människans tidigare
utvecklingsstadier — att dit äro äfven att räkna
tatueringsva-nan** och tjufspråkens hela psykologi. — Att vissa egen-
; /Tyskland Næcke och Baer. Denne senare betonar ständigt
sin motsats mot Lombroso, men har samlat mer material till
kriminalantropologiens bestyrkande än någon af Lombrosos anhängare Sic vos
non vobis! Äfven professor Benedikt i Wien, hvilken vi ha att tacka
för ganska intressanta, om än icke hållbara paralleler mellan
förbrytarehjärnor och rofdjurshjärnor, bar nyligen sökt betona mera sina
afvi-kelser irån än sin öfverensstämmelse med kriminalantropologien sedan
han på nästan alla kongresser briljerat som denna riktnings anhängare.
** Jag tror icke att dylika frågor låta afgöra sig på förhand, utan
fordra ytterligare undersökningar. Jag är på grund af mina undersök-
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
