Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kriminalantropologien och dess senaste utveckling, af Hans Kurella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
heter hos sinnesförnimmelserna, särskildt äfven
utsträckningen och begränsningen af området för det indirekta
seendet (synvidden) äro karakteristiska för förbrytarnaturen. —
Att sammanfattningen af alla kännetecken utgör en typisk
totalbild, förbrytartypen, och att inom denna typ vissa
underafdelningar kunde af skilj as, — så att mördare,
otukts-förbrytare, mordbrännare, ficktjufvar etc. skiljas åt genom
speciella kännetecken, understundom äfven genom sådana
af fysiognomisk art. — Att de prostituerade tillhöra
förbrytaretypen och i kvinnovärlden gentemot kvinnokönets
ringa egentliga kriminalitet representera
förbrytarväsen-det. — Att det slutligen förefinnes en mycket nära
fränd-skap mellan den kriminella och den epileptiska formen
af degeneration.
II.
I dessa satser kan man något så när sammanfatta
det allmänna innehållet af kriminalantropologien för fyra
år sedan. Därvid förbigår jag alla antropologiska
detaljer, som t. ex. de individuella kropps- och
hufvudskåls-måtten, hjärnvindlarnas form, otaliga små anomalier
hos hufvudskålen och andra ben, hvilka Lombroso
knappast beaktat eller ock med fullständigt bortseende
från deras kriminalantropologiska betydelse först
konstaterat som antropologiska fakta. Det skall nu i korthet
undersökas, hvad de senaste fyra årens arbete ändrat
eller strukit af dessa satser, om och hvilka nya fakta,
idéer och synpunkter tillkommit och huru forskningen
på besläktade områden ställt sig till dem. Det må dock
genast på förhand sägas, att forskningen hittills ännu
icke kommit så långt att en systematisk framställning af
kriminalantropologien eller ens en vederläggning af dess
teser och ett af böj ande af dess frågo formulär är möjlig.
Hvad som gör att de för kriminalantropologien
intresserade kretsarne icke kunna företaga en grundlig
ef-terprofning af den Lombrosiska teorien är just bristen
på lämpligt material. Lombroso är sedan flera år läkare
vid det stora ransakningsfängelset i Turin och fortsätter
här oförtrutet sina observationer och mätningar. Men
från intet annat europeiskt fängelse, där svårare
förbrytare äro förvarade, föreligga några nya meddelanden af
större omfattning och utförda efter goda metoder. Det
ningar mycket benägen att betrakta den omständighet att vaneförbrytare
tatuera sig och sättet hvarpå de göra det som en egendomlig
manifestation af förbrytarenaturens ästetik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>