Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kriminalantropologien och dess senaste utveckling, af Hans Kurella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Naturligtvis kan icke denna metod ge oss någon
upplysning därom, huruvida de fysiska egendomligheterna
hos svårare och oförbätterligare förbrytare äro att anse
som återfallsbildningar (atavismer), som tecken på ärftlig
urartning eller som produkter af sjukdomar, hvilka
inverkat på de tidigaste lefnadsskedena. Därom kan endast
en vidare utveckling af den allmänna antropologien och
härstamningsläran ge afgörande upplysningar.*
I alla händelser har den typiska betydelsen för
förbrytarenaturens karaktäristik af de af Lombroso först
påvisade afvikelserna numera blifvit konstaterad genom
det mest exakta verktyg för kritik af statistiska
uppgifter, sannolikhetsberäkningen. Den, som icke äger
någon grundlig naturvetenskaplig bildning, må gärna
utan vidare betrakta dessa afvikelser som blotta
kuriositeter, men biologen kan i dem endast se yttre tecken
på en afvikelse hos förbrytarenaturens innersta
organisation från kulturmänniskans nuvarande typ. Helt visst
stjäl ingen yrkesmässigt portemonnäer ur andras fickor,
därför att han har öron som likna grepen; från öronen
utgå visst inga viljeimpulser, men de grepformade öronen
tyda på egendomligheter hos hela organisationen,
hvari-från härleder sig å ena sidan örats form och å andra
sidan en eller annan anomali hos känslan och viljan och
därjämte brottsligheten.**
III.
Det viktigaste momentet i kriminalantropologiens
senaste utveckling är dess inbördes inverkan som eger rum
däremellan och sociologien, denna fattad i sin
vidsträcktaste bemärkelse. En betydande roll spelade och spelar
härvid Enrico Ferri; redan före 1890 hade han
preciserat det alltför obestämda begreppet af förbrytare i
allmänhet — (icke begreppet “delinquente nato“) — hos
Lombroso, därigenom att han skilde mellan förbrytare
i följd af medfödda anlag, af lidelse, af vana, af
tillfällighet. Därmed hade också den sociala determinismen
i kriminologien fått sig ett fält anvisadt. Förbrytaren
* Det är kriminalantropologien, som gifvit första impulsen till
de senaste undersökningarna om mänskliga organs anatomiska variabilitet.
** På senaste tiden har Ellis, Laurent och jag lämnat bidrag
till frågan om abnormt utvecklade genitaliers betydelse med hänsyn
till sexuella förseelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
