Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kriminalantropologien och dess senaste utveckling, af Hans Kurella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
•
Det är den framstående holländske nervläkaren,
professor Winklers i Amsterdam förtjänst att först ha med
de mest exakta matematiska metoder undersökt dessa
förhållanden. Han har framför allt undersökt frågan,
huru stor sannolikheten är, att de för mindre grupper
af individer funna siffrorna gälla för större massor af
individer. Detta är en mycket viktig förberedande fråga.
Egde vi mätningar af alla i Europa befintliga mördare,
mordbrännare, inbrottstjufvar etc., så kunde man genast
konstatera, om kriminalantropologiens satser, såvida de
icke utgöra spekulationer, utan generaliseringar af ett
fåtal iakttagelser, äro allmängiltiga. Det är naturligtvis
icke lätt för en enskild forskare eller en liten grupp af
forskare att komma åt tusentals mördare eller ficktjufvar.
Hundratals tjufvar finner man nog i straffanstalterna,
men mördare endast i ett mindre antal.
Winkler har hos 50 nederländska mördare mätt
några karaktäristiska hufvuds kålsaxlar, företagit
mot-svarande mätningar hos lika många rekryter och sedan
med tillhjälp af en framstående matematiker efter
sannolikhetsberäkningens regler utrönt, att afvikelserna hos
mördarne icke äro tillfälliga, utan lagbundna och
därjämte gälla icke blott för den undersökta gruppen af
individer, utan ock för alla likartade fall. Dessa
undersökningar visa som kännetecken för mördare bl. a. liten
panna och stor underkäk, eller som Winkler formulerar
resultatet: Oafsiktligt och omedvetet har straffdomaren
vid dömande af mördare utvalt individer med små
pannor, stora ansikten och breda underkäkar. I fullständig
öfverensstämmelse därmed har jag vid ett tidigare
tillfälle sagt om det typiska förbrytareansiktet: Vid sådana
ansikten får man snart det intryck, att för deras ägare
är tuggandet ett mycket viktigare göromål än tänkandet
och kännandet, som försiggår bakom den trånga
bakåt-sluttande pannan.
Jag har användt den Winklerska metoden på några
af Lombrosos viktigaste resultat och på mina egna
jämförande undersökningar rörande den vanliga
arbetarbefolkningen i Oberschlesien och tukthusfångar från
samma provins och hittills funnit en liknande
allmängiltighet för båda undersökningsserierna.
Dessa resultat tillika med Winklers ge
kriminalan-troprologiens påståenden rörande förbrytarnes
kännetecken ett oväntadt fast stöd och vederlägga de farligaste
af de hittills framstälda invändningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
