Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kriminalantropologien och dess senaste utveckling, af Hans Kurella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
psykologiens förnämsta kännetecken, och jag finner
bekräftelse härpå i Ferreros analys.
Steinmetz har visat oss de första fröna till straffet
ligga i grym hämdlust och ångest, det är högst
intressant, att samhällets urhistoria visar detsamma, hvilket
Vargha uppvisat vid en ingående analys af den moderna
straffrätten. Enligt honom är densamma oaktadt all
raffinering och dialektisk systematisering endast uttryck för
obarmhärtig vrede och grym repression.
Man kan säkerligen icke frånkänna Vargha, som är
professor i straffrätt, en noggrann kännedom om sitt
ämne. Men hans arbete i två band om “ Abschaffung der
Strafknecktschaft“ är skrifvetmed alltför mycket lågande
indignation mot inhumaniteten i den gällande , rätten,
för att det skall tillåta ett klart bedömande af
förbry-tarevärlden. Visserligen vill Vargha låta passera en
an-tropologisk undersökning af förbrytaren, men dock
endast så till vida densamma äfven i de svåraste brott ej
ser annat än en öfvergående förvirring och fördunklande,
en förvirring hvars möjlighet och lagar just
antropologen har att förklara. Brottet synes för honom som en
elementärt fenomen i människosjälen, som kommer öfver
den liksom stormen öfver hafvet. Och han väntar en
kriminalpolitisk period, då den brottsliga viljan alls icke
identifieras med brottslingens personlighet, utan göres
till föremål för betraktande skildt från densamma, och
den kriminella viljans utplånande sker under skonande
af brottslingens såväl fysiska som moraliska och
borgerliga personlighet och i en etiskt och praktiskt värdefull
form, som aktar människovärdet och därför ryser tillbaka
för hvarje slags straffångeskap och i stället söker vara ett
lika rättvist som gagnande brottslingsförmynderskap.
Eör tredje gången inom tio år höra vi nu ett “hands off“
som män, påverkade af kriminalantropologien, ropa till
det nuvarande straffsystemet; först var det Kræpelin med
sitt rop: bort med straffmåttet; därpå Bruck med sin
förträffliga lilla skrift: bort med tukthusen; och nu
ropar Vargha: afskaffa straffångeskapet.
Det vore för kriminalantropologien ära nog, om den
och icke hunnit längre än att sprida öfvertygelsen om
vårt straffsystems skadlighet och ändamålslöshet och
föranleda, att denna uppfattning bevisas med nya skäl
äfven af jurister sådana om Bruck, Vargha och Steinmetz.
Uppkommen ur vidskepelse och grymhet i den gråa
forntiden, i alla fibrer uppfyld af skoningslöshet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
