Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ghettons drömmare, af I. Zangvill. 1. Från en graf bland madrasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
För hennes minne framträdde alla dessa gripande
sorgliga passager i hans stora biografiska verk; då hade hon
hoppats, att de varit betydligt färglagda, nu såg hon att
allt var naken prosaisk sanning.
“Kan det verkligen vara sant, att jag ännu existerar?
Min kropp är så förtorkad, att det knappast finns något
kvar af mig annat än min röst. Min bädd här kommer
mig ofta att tänka på trollkarlen Merlins poetiska graf i
skogen Broceliand i Britannien under väldiga ekar,
hvilkas toppar sträcka sig som gröna eldsflammor mot
himmelen. O, hur jag afundas dig dessa träd och deras
friska sus, broder Merlin. Öfver min graf bland
madrasser här i Paris prassla inga gröna löf; bittida och
sent hör jag intet annat än rasslet af vagnar, buller, gräl
och pianoklink. En graf utan ro, döden utan dess
privilegier, ty en död behöfver inte pengar, inte skrifva
bref eller författa böcker . . .“
Hon tänkte på den förskräckliga jämförelsen mellan
honom och den forntida tyska sångaren — den stackars
skrifvaren i Limburgs krönika, — hvilkens härliga sånger
sjöngos och hvisslades från morgon till kväll öfver hela
Tyskland, under det att trubaduren själf, spetälsk och
väl insvept från topp till tå, släpade sig fram genom
den upprörda staden. Lifvets ironi, i sanning!
Tigande sträckte hon ut handen, och han lade sina
blodlösa fingrar däri, och då hon vidrörde det fina
sammetslena skinnet, kunde hon känna hur febern brände
i hans ådror.
“Det kan inte vara min lilla Lucy“, sade han
förebrående. “Hon brukade alltid kyssa mig, men jag är
rädd, att nu skulle inte ens Lucys kyss komma mina
förvissnade läppar att skälfva.“
Hon böjde sig ned och kysste honom. Hans korta
skägg kändes mjukt och lent, som ett barns hår.
“Jag har gjort upp räkningen med världen och Gud,
och nu sänder han mig sin dödsängel. “
Hon kämpade för att återhålla tårarne.
“Ni måste verkligen ha bra stor inbillningsförmåga
för att kunna taga en engelsk kvinna för Azrael.
“Ack, hvarför var jag så bitter mot England? Jag
har endast varit där en gång, för många år sedan. Jag
kände ingen och London föreföll mig så uppfylld af"
dimma och engelsmän. Nu har England hämnats
stor-artadt genom att sända mig er. Äfven andra stiga upp
för de hundrafem trappstegen. Jag är ett annex till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
