Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ghettons drömmare, af I. Zangvill. 1. Från en graf bland madrasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
“Katolik“, röt han som ett retadt lejon. “Säga de
det igen! Börja de redan sätta ihop historier om mig,
som om jag vore död? Dårar, huru beredvilligt de
nappa på den idén, att så snart ens hjärna förslappas,
skall man gå in på deras åsikter!“
“Nej, visst inte, det är en gammal historia. Jag
trodde bestämdt att ni gifte er i en katolsk kyrka. “
“Det var för att göra Mathilde till viljes. Hon
skulle inte eljes ansett sig ordentligt gift, stackars liten.
Det är sant, att vi hade lefvat tillsammans utan kyrkans
välsignelse, men que voulez-vous! Sådana äro kvinnorna.
Om det inte varit för en duell, skulle jag gärna fortsatt
att lefva som förut. Med hustru, menar jag något högre
än en gift kvinna, fastkedjad vid mig genom
penningmäklare och prester, och jag ansåg mitt faux ménage
fastare än månget “äkta“. Men då jag nu en gång
skulle gifta mig, kunde jag inte lemna min älskade
Nonotte som en tvetydig enka. Vi bjödo till och med en
hop bohemienfamiljer på bröllopet och rådde dem att
följa vårt exempel och taga ut det sista steget. Ha!
Ha! Det finns ingenting som öfverträffar en proselyts
nitälskan. Men att omvända sig till katolicismen, det
är något annat. Om ditt högra öga är dig till fördärf,
rif det ut; om din högra arm är dig till förargelse, hugg
den af, och om ditt sinne oroar dig, så blif en katolik!
Nej, nej, Lucy, jag kan ha tillbedt madonnan i mina
sånger, ty huru kan väl en skald förbli okänslig för det
sköna i katolicismens symbol och ritual, men jude har
jag alltid förblifvit.“
“Oaktadt ert dop?“
Den sjuke började stöna, men icke af fysisk smärta.
“Grymma lilla Lucy, påminn mig inte om min
ungdoms dårskaper. Tacka du din lyckas stjärna, att du
blef född engelska. Jag föddes midt ibland kristen och
judisk skenhelighet vid Judenstrasse. Redan i vaggan
låg mitt lif utstakadt från början till slut. Min Gud,
hvilket lif. Du vet har Tyskland behandlar sina judar
— som pariahs och oskäliga djur. I Frankfurt måste i
långliga tider den mest vördnadsvärde rabbin taga af
sig mössan, blott den minsta gatpojke ropade: “Jud’
mach’ mores!“ Jag har själf varit instängd i detta
Ghetto. Jag har varit vittne till månget jude-uppträde
i Hamburg. Ack, judaismen är inte en religion, det är
en olycka. Och att födas både jude och ett geni!
Hvilken dubbel förbannelse ! Tro mig Lucy, dopattesten var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
