Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Brefväxling mellan en modärn fritänkare och en präst i svenska statskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
delas, i de svenska skolorna. Ej predikas det så här
och mycket har förändrats sedan jag var hemma, om
det så predikas af svenska präster. Hela mänskligheten
(— ej ens undantag hvarken för oss kättare eller för
samhällets olycksbarn?! —) i sin sammanfattning från
de första individer till den sista, en son, en Guds
lifs-uppenbarelse, i sitt framträdande, sin reflex mot
sinnevärldens bakgrund söndersplittrad i otaliga ljusstänk
liksom när solen speglar sig i vågens oräkneliga atomer
och ger likväl en enda solbild, — är det din mening,
och går du i land med att predika det, då vore det ett
evangelium, men fruktar jag, ett evangelium, i hvilket
hvarje bokstaf är en revolution. Men — och det är en
af mina reservationer — är det icke till sluts med dig
som med mig, att din framställning är blott en enskilds
individs åskådning eller kan du verkligen säga att
densamma är objektiv på så sätt, att du får fram den ur
bibeln, ur kyrkans egen bekännelse? Är den ortodox?
— du vek förra gången undan min fråga om din egen
ortodoxi! Och det föresväfvar mig dunklet, att Viktor
Rydberg hyst en liknande mening och äfven af
teologerna af facket förklarats i bann därför. Min
ytterligare reservation gäller den tröstlösa dualism, i hvilken
du, oaktadt detta och den vackra messiastanken, stannar
i fråga om en vedergällning som sträcker sina gränser
utöfver denna tillvaro. Låt vara att du framställer denna
vedergällning från en synpunkt som äfven den är för
mig alldeles ny och synes rimlig nog, då den grundar
sig på en af människan själf fritt fasthållen ställning
gent emot det rent mänskliga; du måste dock medgifva
att denna “rättfärdighetens reagens“ är någonting
förfärligt, därest den skall tänkas för individen fortgående
utan hopp om slutlig harmoni. Ligger ej äfven häri
någonting ändamålslöst och föga värdigt fullkomligheten
och kärleken hos det väsen, i hvilket, enligt hvad du
själf säger, äfven dessa orättfärdige hafva sitt ursprung?
Älltså några ord, om jag får be, också om “fortvaron"
i denna reagens, om just de s. k. “eviga straff en“. Du
anar kanske icke, huru mången denna dogms hårdhet
bringat att vända den kyrka ryggen, som de dock
möjligen en gång älskat, och må det vara sagdt, du har
vidrört äfven hos mig en sträng, som jag trodde för
alltid brusten, men kan du ej bringa den att åter gifva
en något så när harmonisk ton, så vore det bättre vi
aldrig fört denna sak på tal. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
