Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Brefväxling mellan en modärn fritänkare och en präst i svenska statskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 o
spännet för långt och oceanen för djup. Och därför
har jag också, då jag sökte bilda mig en lifsåskådning
hvilande på, fast grund, ej af förbiseende utelemnat
åtskilliga faktorer, utan, emedan jag, fördomsfullt om du
så vill, ansåg dem beteckna imaginera storheter, det vill
i detta sammanhang säga: illusoriska, som ej kunde få
tagas med, därest jag skulle komma till ett exakt facit.
Till dessa teoretiska skäl som vändt min håg från, jag
tror man kallar det idealistiska sträfvanden, komma
äfven praktiska. Ty se dig omkring! Hvilka jättelika
tramsteg har ej vårt släkte gjort sedan forskningen från
att i sekler dvalts bland molnen, — bildlikt taladt, —
steg ned till jorden och erhöll fast mark under fotterna.
Fortgår utvecklingen som hittills, och hvarför skulle
den ej det, finnes väl snart ingen företeelse i världen,
hvars hemlighet vi ej aftvungit henne och ingen af
hennes krafter, som vi ej tvungit att tjäna oss, hvarför
också de hvarandra afiösande industriutställningarne hos
de civiliserade folken äro lika många triumfer, exposéer
af den moderna riktningens segertåg genom världen.
Men det var ju sant: du står där blickande stumt
framför dig med den frågan på dina läppar: hvad är
meningen med det hela? hvarthän? hvilket bottenlöst djup
uppslukar hela den skimrande väfven? — och jag blir
dig svaret skyldig, därest ej denna utveckling kan anses
som tillräckligt mål i sig själf.
Beträffande nu din egen framställning i några få
konturer af kristendomens grundläror nekar jag icke, att
jag tagit intryck däraf, ja, jag kan till och med utan
skrymtan erkänna att den till stor del och så vidt jag
kan följa den, ovan som jag är vid dylikt, kanske äfven
tilltalade mig med de reservationer jag redan afgifvit
och än vidare har att afgifva. Visst är det, jag ville
nästan säga angenämare att tänka lifvet som det
ursprungliga än ett kaos af evigt rörliga men i förhållande
till oss och allt medvetande döda krafter som
modersskötet. Ett sig själft medvetet fullkomligt förnimmande
väsen, ett väsen med absolut förnuftighet och absolut
viljeenergi, en lefvande allsmäktig Gud, oändligt
verksam i själfmeddelelse eller kärlek, en omätlig, sjudande
ocean af lif och hela människosläktet till sitt väsen en
lifsexistens i honom, hans son; det blir, frånsedt de
oerhörda svårigheter som från min synpunkt resa sig
däremot, dock någonting helt annat än hvad som i min
uppväxtålder meddelades, och jag misstänker, ännu
med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
