Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Brefväxling mellan en modärn fritänkare och en präst i svenska statskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
du, i denna skenbart bindande och dock alltigenom
haltande och oriktiga bevisföring särskildt i fråga om första
och tredje satsen, kunde finna ett verkligt bevis, kan du
väl ej gerna undgå det medgifvandet, att du praktiskt
och i dina reservationer tillämpat en liknande tankegång.
Skulle därför, som du säger, någon sträng, som dutrott
brusten, åter vibrera, står det ju endast i min makt att
söka angifva hvar och huru du skall finna en
resonansbotten för den genom att spänna den i rätt läge, men
få den att gifva harmoniska toner förutsätter ett arbete
inom dig själf, ett sanningssökande som ingen kan
utföra i ditt ställe. Det var väl ej häller din mening utan
du önskar, att de grepp jag gjort i den, de tankar jag
framkastat, skola stå i sammanhang med hvarandra, låta
sig förenas till en njutbar melodi och ej blott vara mer
eller mindre högt ljudande dissonanser.
Jag skall också gifva de förklaringar du önskar,
sedan jag först ännu några ögonblick fästat din
uppmärksamhet på det tillvägagående med hvilket du så
godt som uteslutande synes vilja inhemta kunskap och
väga dess värde.
Nyss kallade jag din åskådning mekanisk och det
är ej utan, att det tyska ordspråket föresväfvade mig:
der Mensch ist was er isst, människan är hvad hon äter,
enär denna assimilationslag som gäller både den andliga
och lekamliga sidan af vår tillvaro utan tvifvel äfven
äger sin tillämpning på den verksamhet, i hvilken vårt
lif absorberas. Ju mer man uteslutande sysslar med det
rent yttre i fenomenvärlden, ju mer riktas
uppmärksamheten och blickarne utåt med förbiseende och uteslutande
af allt annat som oväsentligt, ja rent af hindrande;
tan-karne gå så långt utåt periferin som möjligt, riktas på
mångfalden, de enskilda tingen, i stället för på enheten;
ju längre ut i rymden tankens strålkastare sprider sitt
ljus, ju ifrigare blir det abstraherande förståndet att just
där i det mest aflägsna vid själfva gränsen af ljusflödet
söka nya föremål för sitt vetande, och nog upptäckas
föremål i massor, men deras bestämmelse höljs allt mer
i dunkel och till någon tron för en lefvande Gud ordna
de sig icke för blickarne, belysningen är för svag. På
denna väg, om du fortsätter, måste du komma allt längre
från kontakten med de.t medvetna och förnuftiga lifvets
rikedom och fullhet till det allt mer medvetslösa och
innehållsfattiga, till de yttersta konturerna af tillvaron,
där icke stort mer finnes att taga än de matematiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
