Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Brefväxling mellan en modärn fritänkare och en präst i svenska statskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
dagligdags upplefver inom och utom sig själf. Är
universum lagbundet, så måste allt och alla stå uti inbördes
växelförhållande, allt hvad här vare sig i det yttre eller
inre lifvet är till tar inverkan af och inverkar på hvad som
sker i de aflägsnaste rymder, hvarom icke är det lucka
i systemet. Men väl att märka: ju mer jag närmar mig
tillvarons utanverk, det rent fenomenala, ju mer kommer
jag i beröring med tvångets lag, ju mer jag närmar mig
det centrala i lifvet, ju mer kommer jag i beröring med
frihetens lag. Det finnes godt rum för allt blott icke
för godtycket.
Skulle jag nu våga mig på att i några få ord uttrycka
den mekaniska uppfattning, i hvilken du och många dina
meningsfränder äro så införlifvade att I ären oåtkomliga
för alla teologiska skäl och betrakten oss religionsifrare
i bästa fall som fantaster med någon anomali i lilla hj
är-nan, torde det ställa sig ungefär så med resonemanget: —
Naturen är sammanfattningen af alla enskilda ting.
Tingen förnimmas i vissa bestämda former, rummets
och tidens. Dessa former äro fiullkomliga uttryck för
tingen, för deras innehåll. Som rum och tid äro tingens
former äro de matematiska (respektive: logiska) måtten
äfven den enda formen för vår kunskap, vår uppfattning
af dem. Det som finner sitt fullkomliga uttryck i en
begränsning eller form kan icke uttryckas genom det
som icke låter sig begränsas. Gud, om han är, har ett
innehåll, som icke låter sig i rummets och tidens former
uttryckas. Om någon form för Guds innehåll kunde
finnas måste den vara oändlig, emedan till ett oändligt
innehåll hör en oändlig form. Men med form förstås
just begränsning. En oändlig form är således icke
tänkbar. Ett innehåll utan form är ej häller tänkbart. Det
är ej häller tänkbart att ett innehåll med begränsning
kan hafva något gemensamt med ett innehåll som icke
låter sig begränsas, det formbestämda med det formlösa.
Gud äger således hvarken verklighet för tanken, ej häller,
om han vore, kan han såsom formlös hafva något
gemensamt med det formbestämda tinget. Nu bestod
naturen eller världen af de formbestämda tingen. Äfven
därest på något ofattbart sätt Gud vore och d^et
formbestämda vore skapadt af det formlösa kan alltså icke
någon brygga gifvas mellan dem, mellan Gud och
naturen, ty endast lika kännes af lika. —
Ehuru det skulle vara att alltför mycket misskänna
din intelligens, om jag ett ögonblick föreställde mig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
