Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Brefväxling mellan en modärn fritänkare och en präst i svenska statskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
känslolifvets impulser finna sig tilltalade af
konventikel-väsendets mera familjära former, dess sken af innerligare
fromhet och en del i ögonen fallande bagateller som,
efter hvad de föreställa sig, påtagligt visa att man tagit
afstånd från “det världsliga“, men det är icke det
kyrkliga lifuct utan just hvad de anse för lifsbristen hos
statskyrkan, det okyrkliga, det världslikställiga som föranledt
deras tillfälliga separerande. Lärouppfattningen spelar
därvid endast rolen af lösen eller samlingstecken, om
hvars innebörd de okunniga massorna icke hafva
något begrepp; det är ej teoretiska utan praktiska
skäl som är separatismens drifkraft. Dess anhängare
kunna således under förändrade förhållanden, då t.
ex. nationalkyrkan vunnit en själfständigare ställning
med frihet att ägna sig åt sin hufvudsakliga
upp-gift, och i det ögonblick man minst väntar det, åter
samlas under det gamla banéret. Massan resonerar icke
— den känner. Deras ledare åter äro i regel långt
mer politiska partichefer, som med stor framgång
utöf-va sin programreligion, än några storslagna religiösa
personligheter. Många af dem äro kapitalstarka och
förslagne affärsmän, som svänga sig lika ledigt vid
kon-torspulpeten som i talarestolen. Vare det nog sagdt
för betecknande af både deras makt och vanmakt. Men
för kulturens jämna utveckling ligger en stor, en
fruktansvärd fara i dessa religiöst intresserade massors
lek-mannamarsch på egen hand utan kyrkans uppfostrande
och bildande inflytande. Vi, som hafva vår verksamhet
midt ibland dem, veta bäst med hvilken suverän
ringaktning alltfler betrakta vetenskap och konst.
Obskur-antismen och fanatismen höras ej längre blott i
solopartier, de beherska snart äfven kören. Detta så
mycket mer som man flerstädes på samhällets höjder,
förbländad af några tillfälliga, af denna riktning
understödda filantropiska företag, utan blick för framtiden och
de oundvikliga resultaten i det stora hela visar afgjord
benägenhet att låta denna grumliga flod växa. Man till
och med söker ett stöd för tronen — i religiös anarki !! —
Att under dylika förhållanden nationalkyrkans
prästerskap ej kan glädja sig åt någon synnerlig popularitet
inom vissa kretsar af befolkningen är påtagligt, särdeles
som i den mest spridda dagspressen det är en gammal
inbiten ovana att med en af animositet och hån färgad
framställning på ett sätt, hvartill man utomlands
knappast finner någon motsvarighet, behandla allt som rör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
