Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Brefväxling mellan en modärn fritänkare och en präst i svenska statskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
präster och kyrka. Politiska intressemotsatser, de mest
absurda och inkonsekventa, till intriger uppeggande
befordringslagar och en i allmänhet tryckt ekonomisk
ställning, med en viss oundviklig håglöshet i släptåg, hjälpa
ej upp saken. Som ett exempel på nyss nämnda
brutala animositet kan jag anföra att det, enligt fieres
erfarenhet, är för en präst ett vanskligt företag att, till
och med midt på dagen, i embetsdräkt, till fots passera
en kortare väglängd någon af de större stråkvägarne
i vår goda hufvudstad utan att ofredas af pöbel med
eller utan herrelater.
Och dock — skulle vi af nationen i dess helhet
begära ett förtroendevotum genom allmän folkomröstning
och denna finge gå af stapeln utan agitation eller
sido-inflytanden, är jag öfvertygad, att detta förtroendevotum
skulle erhållas med öfverväldigande majoritet. Möjligen
likväl med undantag för våra biskopar, hvilka, enligt
gammal slentrian och oreflekterad tro på akademiska
meriter som ofelbar garanti för organisationsförmåga
och praktisk duglighet, nästan undantagslöst rekryteras
från skolorna och universiteten. Med all välgrundad
aktning för deras personer, deras teologiska
specialkunskaper och stundom eminenta begåfning, hafva de mer
än en gång visat betänklig brist på blick för de materiela
förutsättningarne, hvilkas betydelse en idealiserande
teoretiker kan skjuta åt sidan, isynnerhet då han ej af
erfarenhet känner deras tunga innebörd, men aldrig
ostraf-fadt lemnar ur räkningen. Ja, det finnes äfven inom
det i församlingarna tjänstgörande prästerskapets egna
led ett beaktansvärdt och växande antal, som känner sig
allt mindre tilltaladt af det svenska episkopatet i dess
nuvarande förnämt docentmessiga form* Missnöjet med
kyrkans osjälfständighet och klafbundenhet i fråga om
förmågan att reformera sig själf är ock bland många at
de yngre mycket stort. En tid af kriser och växande
slitningar mellan stats- och kyrkointresset är sannolikt i
* De officiela paraddagar: visitationer och
kyrkoherdeinstallationer — komministrar och regementspastorer etc. anses icke behöfva
installeras i embetet! — pä hvilka biskop och församling mötas, med
många års mellanrum, kunna möjligen gifva stiftscheferna någon^
föreställning om kyrkfolket i helg men alldeles icke i söcken. På
för-samlingslifvets utveckling inverka dessa sporadiska företeelser knappast
mer än månsken på växtligheten i november, och dock är det i dessa
besök med åtföljande ymniga högtidstalande utan möjlighet at
motsvarande receptivitet eller assimilationsförmåga den biskopliga
verksamheten enligt lag kulminerar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
