Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. VII. Underklass-salonger — Missriktade kulurströmningar — Sociala vrångbilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
ytan blott fullföljde sina existensmål. Den publik
däremot, som belönade deras sträfvanden med jubel, bär
ansvaret för att deras prestationer ej endast blefvo köpta
och utnötbara. varor utan tillika den egentliga sådd,
hvarur den stockholmska underklasstonen kraftigast grott
och vuxit.
Aldrig har du eller jag haft något emot att en eller
annan gång taga kännedom om det moderna kulturlifvet
sådant det uppträder på en varietétribun, i en cirkuslokal
eller ett kafé med blåsande italienare eller andra
musikanter. Till och med “Ligkistens“ vanligen bastanta
skönheter hafva varit rätt intressanta att åse, ja till och
med att höra, blott vi städse hågkommit deras
köpen-hamnska lokalfärg. Den lilla franska chansonetten, som
på något af boulevardernas småkaféer utställer sin nations
oupphunna grace, har varit ganska roande till
omväxling med London-Empire’s eller Alhambras
massdansö-ser, de berlinska nattkaféernas besökarinnor lika
underhållande eller afskräckande som de hemliga danslokalernas
hetärer i yankees land. Bakom den glada och fängslande
ytan har nog ofta funnits afgrunder af mänskligt elände, och
ur kulturell synpunkt äro väl dessa och många liknande
företeelser sorgliga nog; men det har dock i allmänhet
öfver dem hvilat en egendomlig stämning både af
oförarglighet och intresselöshet, som däremot ej är befintlig
hos oss. När köpenhamnarne sitta på sitt Tivoli och
låta en hel aftons förtäring stanna vid 1/2 Carls bergs,
taga de inga djupare intryck af ligkistdamernas eller de
andra specialisternas lockelser, och hvarken tyskar,
engelsmän eller amerikaner kunna vid kafélifvet och dess
varitéförströelser sägas fästa någon större
uppmärksamhet. I deras praktiska sinnen intager njutningsbegäret
endast ett sidoordnadt rum, medan fransmannen däremot
tillmäter detsamma mer betydelse och välde. När vi
svenskar enligt vår vana beundrat och efterapat
utländ-ingarnas vanor, har det sålunda varit beklagligt, att vi
i första rummet tagit fransmännen till förebilder. Äran
att kallas “nordens fransmän“ ’hafva vi i sanning
betalat för högt, isynnerhet som vi lämnat den franska
nationens ekonomiska förstånd utan afseende. Vi hafva
blifvit parisarnes likar i det dåliga, därom tala, hur
bittert det än låter, tonen och lifvet på våra restauranter.
Och äfven om jag måhända här gör mig skyldig till en
målning i för mörka färger, kan jag ej betvifla det
omdömes rättvisa, som säger, att den stora massan af våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
