Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. VII. Underklass-salonger — Missriktade kulurströmningar — Sociala vrångbilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
ständiga kafébesökare — dessa talrika militärer, unga
och gamla tjänstemän, grosshandlare, kontorister,
agenter, tidningsmän och mer eller mindre ambulerande
fruntimmer — utgör vår hufvudstads egentliga
underklasspublik.
Är sålunda kafélifvet i Stockholm ett kulturdrag,
som kan väcka bekymmer, så må likväl erkännas, att
det ingalunda är enastående. I ett samhälle, som är
stadt i så rask utveckling som nu vår under större
delen af seklet ganska stillastående hufvudstad, är det
alldeles gifvet att man skall möta allehanda företeelser,
som tyda på omogenhet och för hastiga förändringar.
Det sociala lifvet har sålunda antagit många former,
som i likhet med de ofvan af handlade vittna om, att
den andliga underklassigheten är den förhärskande.
Inom vida samhällslager är icke frågan efter panis den
främst stående på dagordningen utan den efter circenses,
och till följd däraf erfara vi dagligen, hur smakens och
bildningens fordringar ringaktas blott nöjesbegäret
tillfredsställas. I den allmänna missbelåtenhet och
otillfredsställdhet, som häraf blir den mer eller mindre
omedelbara följden, uppkomma strömningar och* rörelser,
som möjligen äro välmenande, men som ofta skjuta
öfver målet och i sin fortgång skänka de kulturella
sträf-vandena löjlighetens prägel. Jag skall genom några
exempel söka visa dig, att jag har rätt.
Men innan jag ingår på det ömtåliga ämnet om
missriktade kulturströmningar och sociala vrångbilder,
vill jag påpeka ett förhållande, som väl ej är säreget
för Stockholm men dock mycket framträdande. Jag
menar individens sträfvanden att göra sig gällande och det
rika framträdandet af personer, som ej äga vare sig
be-gåfningens eller erfarenhetens förutsättningar att spela
rollen af samhällsförbättrare. Denna i våra dagar
anmärkningsvärda tillgång på novi homines står i samband
med formernas för det politiska och kommunala lifvets
utveckling, och saken är lika naturlig som kanske
berättigad. Den opartiske iakttagaren får emellertid oftast
anledning att häröfver känna missnöje, ty tillgången på
sundt omdöme och beräkning är vanligen ringa och
följden blir, att försöksobjektet, d. v. s. Stockholms stad
och dess sociala anseende, blir lidande. Hur många
löjligheter och misstag hafva vi ej att vidkännas såsom
utmärkande för de senaste tjugufem, nu såsom en ny
guldålder utskrikna åren! I den allmänna kampen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
