Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. VII. Underklass-salonger — Missriktade kulurströmningar — Sociala vrångbilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
Man har väl sagt mig, att den aftalade köpeskillingen
högst väsentligt ökar värdet af den med
fideikommissnatur delvis behäftade fastigheten; men jag tror eller
inbillar mig, att denna för kommande fideikommissarier
utan tvifvel mycket angenäma omständighet ej kunnat
i ringaste mån vara bestämmande för bäraren af de
fri-herrliga bondeska traditionerna. Hvad tror du själf?
Från det bondeska palatsets förintande och andra
märkligare angrepp på det Stockholm, hvilket vi ännu
äro ett fåtal kvar som älska, är öfvergången till andra
kulturella och sociala missfoster ganska lätt. Lekamligt
sedt, behöfver man blott gå öfver Vasabron och trafva
upp i “staden“ för att t. ex. i börsen finna en byggnad,
som emellanåt i sitt inre hyser en mängd underligheter.
Jag syftar icke härmed på handelsvärlden, ehuru dess
förhållande t. ex. till tullverket särskildt i dessa dagar
nog skulle löna en närmare undersökning; jag menar ej
heller Svenska akademien, denna vårt lands vittra
areo-pag, som en gång om året skänker Börsen glansen af
ett sammanträde. Jag vill däremot erinra dig om de
talrika högt lysande sällskap, som stundom samlas i
samma sal och då uppföra skådespel af sällsam art,
isynnerhet från kulturell 1898-års synpunkt.
För det stora flertalet af den stockholmska
medelklassen utgör deltagande i ett eller flera af de talrika
ordenssällskapens sammankomster, ceremonier och
förströelser ett conditio sine qua non. I åtnjutande af
högsta vederbörandes nåd och intresse, hafva flera af
dessa sällskap förvärfvat både ett visst socialt anseende
och en ofta mycket god ekonomi. Frimurarne hafva
sålunda beredt sina omkring Salomos visaste vikarie
samlade penater husrum på Blasieholmen i ett gammalt
adelspalats, som de emellertid åtminstone utvändigt ej
förskönat eller ens förstått låta behålla dess
aristokratiska prägel, den mycket rika Timmermansorden härskar
på det gamla Eriksberg vid det forna Träsket och Arla
Coldinu på Piperska muren borta på Kungsholmen. Jag
förmodar, att dessa tre äro de förnämsta, men därjämte
vårda Par Bricoll, Svearne, Neptuniorden och många
fler den egendomliga kvarlefva af 1700-talets kultur,
hvilken vi utomstående som barn betraktade med en viss
fruktan och som vuxna kanske med orätt hufvudsakligen
tänka oss i löjets nimbus. Det finns nämligen ett drag
i dessa sällskaps eller föreningars verksamhet, som är i
hög grad aktningsvärdt, och det är den stora välgörenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
