Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Den moderna anarkismen, dess teori och dess taktik, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
att lefva ägna sig åt ett arbete, hvarför hans natur icke
bestämt honom, och en snillrik man inser snart sin
svaghet och nödgas ge efter. En berömd sångerska lär
ha, säger Proudhon, af kejsarinnan Katarina II begärt
20,000 rubel. Så mycket ger jag inte mina
fältmarskalkar, invände Katarina. — Då kan ju ers majestät,
svarade hon, låta sina fältmarskalkar sjunga. Om Frankrike
myndigare än Katarina II sade till mademoiselle Kachel:
ni skall spela för 100 louisdorer eller också spinna ull
— skulle väl tragediennen gå från teatern? Hon skulle
nog bli den som först tröttnade och gåfve med sig.
“Qu’est-ce que la propriété?“)
Är någon lat och därför produkten af hans
dags-arbete obetydlig, så får han naturligtvis mindre än den
vanliga dagaflöningen, medan han i motsatt fall får mera.
Och har slutligen någon producerat en sak, som alls icke
efterfrågas, så är det helt enkelt “utan värde“, det blir
liggande hos producenten och inbringar honom ingenting.
Den i anarkien förhandenvarande friheten i allt
utbyte har just till följd, att alla produkter få ett rättvist
försäljningsvärde, som noga motsvarar den i dem
liggande kvantiteten af arbete och kostnader. På grund
af dessa fundamentalsatser beräknar Proudhon, huiu
stort Iliadens ekonomiska värde skulle vara i
framtidssamhället: “Homerus föreläser för mig sina verser, jag
hör detta upphöjda snille, i jämförelse hvarmed jag
stackars herde, jag låge bonde är alls intet. Jämför man
arbete med arbete, hvad äro då i själfva verket min ost
och mina bönor i jämförelse med Iliaden? Men om
Homerus till lön för sitt oförliknelige skaldestycke vill taga
från mig allt hvad jag eger och göra mig till sin slaf,
så måste jag försaka nöjet af hans sånger. Jag kan
umbära Iliaden, om det måste så vara, och nöja mig
med Eneiden, men Homerus kan icke i tjugufyra timmar
umbära mina produkter. Må han därför taga emot det
lilla jag kan bjuda och förunna mig i stället lärdom,
tröst och uppbyggelse genom hans vers. — Hvad, skolen
ni säga, skall han föra ett sådant lif, han som besjungit
gudar och människor! Du vill ge honom en allmosa
för hans lidanden och förödmjukelser! Hvilket barbariskt
ädelmod! Jag ber, skrik då icke så vådligt: egandet
gör skalden till en Kresus eller en tiggare, likheten
(d. v. s. anarkien) allena kan uppskatta och belöna
honom ... För att skilles’ sångare skall erhålla sin
förtjänta lön, måste han först bjuda ut sig: och liksom
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
