Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Den moderna anarkismen, dess teori och dess taktik, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
sig hvad han behagar. Och om någon är beredvillig
att mot dagspenning arbeta i en sådan verkstad, så är
det ingenting som hindrar.
Det kooperativa arbetet måste i hög grad förädlas
i detta tillstånd af den mest fullständiga frihet. För att
göra detta begripligt för sina läsare fingerar Proudhon
en vision, hvarunder han skådar de associerades arbete
i ett idealt samhälle. “Våra ögon — skrifver han
(“Phi-losophie de la misère“) — lyste som kronhjortars, hvilka
kasta en ljusstrimma genom natten; våra sinnen voro
utvecklade till en okänd styrka och finhet. En lätt
rysning, som hvarken härledde sig af öfverraskning eller
fruktan, löpte genom våra leder; det var, som om vi
omgåfvos af ett särskildt fluidum, hvarigenom
lifsprin-cipen strålade öfver från den ene till den andre och
vår tillvaro sammanhölles med ett gemensamt band,
och det var, som om våra själar utan sammanblandning
tillsammans bildade en enda stor harmonisk och-
sympatisk själ. Medvetandet om våra egna tankar
genomträngdes äfven af de andras tankar och genom detta
det intimaste umgänge uppstod i vårt hjärta dén dyrbara
känslan af en enhetlig vilja, som dock i sina yttringar
och motiv var mångfaldig. Ni kände oss ännu mer
förenade, ännu oåtskiljaktigare och ändock friare. Ingen
tanke vaknade hos oss, som icke var ren, ingen känsla
som icke var ädel och storsinnad. I denna momentana
hänryckning, i denna ovilkorliga andliga gemenskap,
som utan att utplåna karaktärerna fastmer höjde dem
genom kärleken till idealet, kände vi, hvad samhället
kan och bör vara, och det odödliga lifvets hemlighet
var oss uppenbarad. Ni arbetade hela dagen, utan att
vi behöfde tala eller gifva ett tecken, för att uttrycka
befallning eller lydnad, och allt grep så underbart in i
hvarannat, som om yi på samma gång vore rörelsens
princip och organ. “
I denna framtidens sociala organisation skall enhvar
vara fullständigt fri. Hvad menas att vara “fri“?
Proudhon svarar: Enhvar som vill vara fri, får icke vara
underkastad någon annan lag än sin egen; vi äro icke
fria, så snart vi från en annan få mottaga måttstocken
för våra rättigheter och våra plikter, äfven om denne
andre skulle kalla sig flertalet inom samhället. Blott när
någon i fråga om en sak, som angår äfven andra,
underhandlar med dem och fattar sina beslut i enlighet
därmed, lyder han sin egen vilja, skapar sin egen lag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
