Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Den moderna anarkismen, dess teori och dess taktik, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
till större förbund, så är det ingenting i vägen därför,
förutsatt att därvid intet som hälst tvång utöfvas på
någon enda producent.
Bakunin har icke försökt att noggrannare skildra
det ideala samhället. Han förklarar uttryckligt, att ett
mera ingående resonnemang icke vore på sin plats,
emedan efter den bestående statens fall den nya
organisationen skulle utveckla sig alldeles af sig själf, om man
blott förhindrade att öfver hufvud någon ny stat — af
hvad slag som hälst — upprättades på ruinerna af den
förra. Hvad som i främsta rummet föranledde Bakunins
fientliga ställning till Marx och det socialdemokratiska
partiet var — oafsedt afvikande åsikter om det ideala
samhället — hans förslag om medlen att emancipera
arbetarklassen, allmänna rösträtten afvisades fullständigt
af Bakunin. Då nämligen faktiskt den förtryckta
klassen ständigt befunne sig i okunnighet och oerfarenhet,
så skulle den icke kunna motstå de herskande
klassernas intriger; därför måste äfven de friaste val lämna
ett resultat, som var motsatt folkets instinkter och
be-hof. Endast med våld, icke med röstsedeln skulle alltså
arbetaren kunna tillämpa sig sin rätt.
Närmaste uppgiften förklaras vore att framställa
anarkien i ordets moderna betydelse, “i betydelsen af
ett lössläppande af allt hvad man nu kallar onda
lidelser och tillintetgörelsen af det som på samma språk
kallas den offentliga ordningen“. Det kommer nog icke att
aflöpa utan blodsutgjutelse. Folket skall säkerligen i
första ögonblicken af sin resning döda många af sina
förtryckare. Denna “naturliga“ tilldragelse registreras
af Bakunin med beklagande och betecknas uttryckligen
som lika omoralisk som onyttig. Han varnar med
eftertryck för människomord och tillråder anarkisterna att
intaga en fientlig hållning mot den blanquistiska sekten,
som tagit den blodiga revolutionen till lösen. När
revolutionen lyckats, bildas det anarkistiska samhället
alldeles af sig själft, om man endast sörjer för att alla
statsinstitutioner genast tillintetgöras, att all befintlig
egendom ofördröjligen fördelas bland arbetaresamfunden
och att framför allt ingen som hälst diktatur — icke ens
en socialistisk — upprättas. Bakunin betonar för öfrigt
med eftertryck, att den revolution, hvarpå man hoppas,
icke skulle kunna göras af hemliga sällskap, utan endast
framkallas af förhållandenas makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
