Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - En lektion i filosofi, af Maurice Montégut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
som redan tillryggalagt halfva vägen, som känner
ste-narne och törnena, hjulspåren, -de dåliga mötena, de
hemliga försåten och som tänker på de oerfarna som
skola ge sig af i hans fotspår ... Jag har som ni varit
lärjunge vid detta’ läroverk, ty ödet har sina tämligen
melankoliska omkastningar. I denna samma sal, där
min röst nu höjer sig varnande och sanningsenligt
profetiskt, har jag läst och arbetat, hoppats och trott på
mig själf och framtiden. Ja, jag ser nu vålnaden af
mig som ett tankfullt barn där borta, sista platsen till
höger, på tredje bänken alldeles bredvid fönstret. Och
ni, unge man, som nu sitter där, liknar mig något, sådan
jag då var. Från den där platsen ser ni Minervastatyn,
orubblig till det yttre, men invärtes så ihålig, en dubbel
och sann symbol på den mänskliga visheten; ni ser
denna gamla lönn, i hvars grenar fåglarna — som ega
sin frihet — om våren sjunga sin kärlek. Jag såg det
och det blef utgångspunkten för min ungdoms tanklösa
drömmar. Hvad det är längesedan, tjugu år; tjugu år,
min gud.
Han gjorde en paus och samlade åter sina tankar.
Det hördes inte ett mummel från bänkarne.
“Filoso-ferna“ voro förvånade och sågo på hvarandra
obeslutsamma och med växlande känslor. Han började åter:
Man lärde mig hvad jag skall lära er och som ni
kanske redan känner: döda kulturers antikverade
sedelära, som i våra dagar skulle vara brottslig eller
åtminstone vanvettig; det tungomål, som endast talas af
försvunna folk och om det skall vara så illa af
undantagsmänniskor, som inte räknas med i massornas värde. Man
lät mig, oskyldige fånge, som blef blek bakom dessa
galler, beundra, huru romarne och grekerna dogo för
friheten. Med de moderna tänkarne bedrog man mig
ännu mera. För er, som äro den nya tidens barn, äro barn
af ett tidehvarf, som bär den republikanska etiketten,
skall jag, som man gjorde för mig, uppvisa den djupa
sanningen och glansen i skrifterna af dessa filosofer,
som blefvo betalade ur kungens handkassa och hvars
oberoende inskränkte sig till att inte säga hvad man
inte ville lära. Och när ni få veta allt detta, när ni
tack vare detta tagit er examen, fått en titel — hvad
duga ni då till? Hurudant skall ert lif bli? — Ni skola
inte duga till något annat än att drömma utan att handla
— och ni skola inte ha börjat lefva! Hvarför då inte
afstå därifrån? Ni kunna inte ens det. Man måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
