Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - En lektion i filosofi, af Maurice Montégut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
vara lik alla andra ocli samhället, som inte belönar
tit-larne, fordrar dem emellertid, innan den ger er ert bröd.
Ja i skuggan af dessa väggar, med händerna för
pannan har jag i drömmen byggt upp min framtid, som
ni tvifvelsutan göra och som alla allvarliga sinnen göra.
Ack, hur har jag inte vederlagt mig själf, hvilken
förskräcklig ironi är inte min egen på händelser så fattiga
historia. Ty veten väl, ingenting händer! Hos
tragedi-författarne ha ni fått för er föreställningen om ett
människolifvets drama, men ni skola finna endast
enformighet. Den svåraste af alla smärtor är måhända att
lida utan orsak och dock lida! Ni tro på hjältarne i
era böcker, men det finns inte längre några hjältar, och
äfven om hjältarne i edra skaldestycken skulle kunna
födas på nytt för en timme, ack hvad de på nära håll
skulle synas eländiga, löjliga, onyttiga och långt ifrån
mänskliga. Och måhända skola ni längre fram betrakta
som den ende välgöraren för vårt stackars släkte kalifen
Omar, som brände upp biblioteket i Alexandria, men
denna hans gärning blef ändamålslös därför, att den var
ofullständig; det fanns kvar böcker, skrifna lögner.
Jag vill nu sluta, mina herrar, med att säga, att
den verkliga visheten är att gå ut i lifvet utan
entusiasm, utan hänförelse för att inte behöfva klaga öfver
vägen och målet. Ingen entusiasm, unge män! Antagen
på förhand de eviga sanningarnes falskhet, de abstrakta
tankarnes motsägelser beroende på tiden, utrymmet,
antalet, individualiteten. Drömmen icke för högt, på det
att ni inte en dag skola behöfva säga att ni lefva bra
lågt. Varen hvad som hälst med lugn. Om ni ha en
stjärna, är det möjligt att den för er in i hamnen, och
jag tillönskar er det.
Låt oss nu, mina herrar, öppna våra böcker och
börja studera alla dessa lögner, dessa onyttigheter!
Han tystnade liksom med bruten röst, men pysen,
som satt på tredje bänken bredvid fönstret och som
liknade hans vålnad, ropade plötsligt, medan alla de
andra sutto häpna och tysta:
Mjusik!
Och alla ungdomarne kände sig tröstade och brusto
ut i ett duktigt gapskratt.
Maurice Montégut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
