Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
en med bedröfvelse starkt blandad förundran. Jag tänkte
verkligen högre om deras smak. Vare härmed nog sagdt
om detta stycke, hvars roande pointer voro icke minst
signifikativa för en barnsligt menlös smaks behof.
Spelet var rätt mycket i harmoni med pjesen. Det
intryck frkn Widell som den landtligt okonstlade hoffröken
gjorde på mig, var egentligen sådant, att jag med stor
saknad erinrar mig hennes bondpiga i, vill jag minnas,
»Clairette i dragonlägret» för några år sedan på Södra
teatern. Där var hon verkligt rolig och hade en saftig,
frisk komik, hvilket ej kan sägas nu ha varit fallet.
Till sitt yttre har hon vissa ganska behagliga
påminnelser om fru Hartmann, och i sitt spel hade hon
hvarje-handa pointer etc., som uppenbarligen rätteligen böra gå
under den Hartmannska ursprungsbeteckningen, men som
af förebilden bestämdt skulle ha gjorts ofantligt mycket
roligare och saftigare och med mera verklig verve. Som det
nu var, kom fröken Widells komik mig emellanåt bra
mycket att tänka på den sort, som bäst lämpar sig för
den lättförnöjda publiken på en barnfest.
Fröken Widell lider, tyckes det, af en betänklig
skrof-lighet i stämman, och i alla händelser återstår det ofantligt
mycket, innan hon kan sägas bruka sin organ på ett
tillfredsställande sätt.
Att fru Anna Norrie är en konstnärinna med
utpräg-lagdt dramatiskt kynne, har man sedan åratal tillbaka
kunnat nogsamt förmärka vid hvarje hennes sceniska
uppträdande. Hon äger så mycken verklig dramatisk talang, att
mången, som egnat sig uteslutande åt den dramatiska
konsten och därvid vunnit ett ampelt erkännande af publik och
äfven af kritik, borde känna sig lycklig öfver att ega endast
hälften så mycket. Och jag må bekänna att efter bevistandet af
hennes vis- och romansafton här i staden i november, jag
måste ännu mer oförbehållsamt gifva uttryck åt min
beundran för just hennes dramatiska talang. Att hon hade
en bredd och en saft i det komiska och en friskhet i
humöret, som få ega, det visste jag för längese’n, men att
hon skulle kunna så som hon gjorde i ett par franska
visor höja sig till en tragisk patos, en gripande kraft, det
hade jag icke väntat, och jag är sedan dess ännu mer
befäst i tron på, att Anna Norrie i hög grad eger den
verkliga fen sacrè. Härvid lämnar jag fullständigt å sido
det rent musikaliska; därom må Volontaire i sinom tid
yttra sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
