Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att nu ett par herrar musikrecensenter, som haft att
yttra sig om nämda visafton, icke ville eller kunde
vederbörligen uppskatta ofvan antydda dramatiska talang, har
alls icke öfverraskat mig. Dels begripa de kanske i
allmänhet icke sa mycket, och dels äro de sedan mänga år
tillbaka vana att nästan dagligdags se hos kgl. eller icke
kungliga sångare och sångerskor så många kuriositeter
eller banaliteter i dramatisk aktion, att äfven ett medfödt
godt omdöme lätt nog torde kunna förvirras och bortfuskas.
Med hvad jag nu sagt har jag icke åsyftat att
obehörigen upphöja fru Norries Madame Sans-Géne. Hennes
utförande af denna rent dramatiska uppgift vederlägger
visst icke min bestämda uppfattning af henne som en
framstående dramatisk talang, men där finnas, medges
gärna, hvarjehanda speciella anmärkningar att göra. De
flesta kunna dock rättvisligen ursäktas i betraktande af
de svårigheter, som äro ovilkorligen förenade med ett
första uppträdande efter ett relativt taget knapphändigt
antal repetitioner inom en främmande omgifning och i en
ny och därtill så godt som alldeles oförsökt konstbransch,
hvars teknik företer väsentliga olikheter mot de branscher, i
hvilka förut arbetats. Där det brast var just i fråga om
tekniken och i all synnerhet om färdigheten och vanan
att nyansera talet och att låta det löpa så snabbt flytande,
som särskildt i denna pjes behöfdes. Men å andra sidan
får man icke förbise hur enkelt och naturligt hon talade,
— den konsten utmärker icke alltid Dram. teaterns egna
artister —, och huru varmt och verkligt känsligt hon gjorde
scenen i andra akten. Man skulle kunna säga, att medan
fru Hartmann briljerade genom sin slagfärdighet och verve,
gjorde fru Norrie sin madame Sans-Genè mera
hjärtevinnande.
Jag har blifvit hindrad att åse Hansums »Vid
rikets port» å Svenska teatern. Däremot hann jag
verkligen göra det i fråga orn »Törnestig» och dess mer än
lof-ligt bagatellartade bagatell till förpjes, »Polykrates ring>.
Bäste hrr Ranft och Molander, leta för guds skull en annan
gång litet bättre efter bland alla pjeshögar, som ligga och
skräpa i gömmorna.
»Törnestig» intresserade mig däremot ganska mycket,
men jag vill dock lämna osagdt, om det icke i all
hufvudsak berodde på fru Sandells och hr Lindbergs spel.
Ämnet: konflikten i en sådan situation som pjesens mellan
moderskärleken oeh rättskänslan eger dock något så
all-mäntmänskligt gripande och allvarligt, att det borde i och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
