Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
verklig konstnärinna med naturlig eller utvecklad smak och
intelligens hade helt säkert varit själfständigare och
afskud-dat åtskilligt af den konstlade sentimentalitet, som gör
detta stycke numera så odrägligt. Men det har
förmodligen gått så här till med hennes artistkarrier. Hennes
förtjusande apparition och en viss begåfning samt andra lyckliga
omständigheter förskaffade henne antagligen genast från
början stora bra roller, som till en viss grad buro.
Hon har därjämte befunnit sig i en omgifning, där ingen
svårare konkurrens kommit i fråga, så att den stora
publiken icke varit i tillfälle att anställa några jämförelser,
utan obehindradt kunnat låta besticka sig af hennes fägring
och ungdom. Därtill har hon varit i tillfälle att på några
utländska resor se somliga europeiska celebriteter och från
deras spel attrappera hvarjehanda yttre pointer och
effektmedel, som hon sedan tämligen oassimilerade stoppat in i sina
roller på finsk eller svensk botten. Det har sin stora fara
att tidigt bli stor och äfven på det sceniska området gäller
att man man först får lära sig krypa, innan man kan gå.
Ett totalt missgrepp är att sätta in hr Oscar Byström
i sådana roller, hvilka liksom den nu ifrågavarande kräfva
djupare känsla, allvarlig manlig värdighet både invärtes och
utvärtes etc. för att göra sig gällande. Ty han blir mycket
lätt flack, »ett ljudande malm och en klingande bjällra.»
Redan i sitt yttre uppträdande får han då något konstladt
och beställsamt, som endast bidrar till att ännu bjärtare
framhålla hans fullständiga olämplighet för sin uppgift.
Han var mycket misslyckad i denna pjes, hvilket icke
hindrat en tillfällig anmälare i en af våra största tidningar
att vitsorda hans förtjänstfulla framställning. Så
omdömesgilla kunna vissa kritici dokumentera sig.
Sardous »Allt för fosterlandet» bör vara något för den
stora publiken och en tid bortåt fylla Svenska teaterns
svårfylda salong. Men äfven den hvars smak icke precis
öfverensstämmer med den stora publikens behöfver icke
precis ha tråkigt en kväll, då pjesen går, så skickligt
hopkommen som den är och så bra den gör sig på scenen
än i dag, ehuru det visst icke kunnat undgås att dess
teatereffekter synas något urblekta i följd af
tidsutvecklingen och ändrade smakriktningar. Säkerligen gafs den ock,
när den först uppfördes på hufvudstadsscen, med helt
annan schvung än nu, då utförandet var på somliga händer
respektabelt, men ej mera. Förr var det fru Hwasser och
hr Hartmann i de två hufvudroller, där teatern nu ej hade
andra än frkn Lundeqvist och hr Olsson att tillgå. Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
