Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Musica leggiera, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612
under det aftonens hjältinna inne i artistrummet njöt
en välbehöflig siesta — hvila, mena vi.
Den andra visaftonen var egnad minnenas värld.
Man fick avancera bakåt ända till 1295 därifrån fru
Lange på “octav-spinett“ mästerligt spelade en litep strof
af Machault, d. v. s. melodien, harmoniseringen var
naturligtvis senare tiders barn. På “clavecin“ föredrogs
Preludio af Ph. E. Bach och Frisky tts-valsen, ett
gammalt klavér med både hosta och snufva, sådant som
mången af publiken kanske sett i någon rococo-salong
hos någon gammal nu somnad grand’tante eller i något
gammalt lusthus i hvitgrön empire, där du stående i
dörren knappast hade en aning om att det spelas på
det åldriga instrumentet därinne, dessa halfstumma
knäppningar från en tid, som flytt, från mänskor, som lefvat.
Den obeskrifliga charme, som öfvergöt dessa
prestationer, så olika konsertsalens moderna banalitet,
försatte åhöraren in i en ljuft vemodig dröm, obeskrifiig
som doften ur gamla alabaster-rosen-krukor, dem en
pudrad, rödklackad ung tärna en gång i tiden brukade
fylla med röda, välluktande blad, nu vissnade i döden.
Som hon.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
