Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Musica leggiera, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
nickar, som sorlade under det lilla spinetten med möda
hördes sina silfvertoner uti luften mumla.
Da capo!
(“Ca fait toujours plaisir
Ah, ah! Åh! ah!“)
* *
*■
Fru Bergliot Ibsen-Björnson — ett vackert namn på
en icke fullt så vacker dame! — gjorde icke här sådant
väsen som förra hösten i Kongens Bye, der
Concert-palatsets stora sal i regeln för hvar gång flera dar före
hvar konsert var till sista lapp utsåld. Men så biträddes
den unga såpgerskan därstädes af ingen mindre än —
sin pappa, som visade sig vara en stor aktör och
utmärkt recitator, endast då och då fallande offer för sin
böjelse för — mirabile dictu! — det småsöta,
konfekt-artade, symamsell-sentimentala. (Hvem tror det i
Stockholm om B. B.!)
Nej, papa reciterade icke i Stockholm. Af skäl.
Men en ung norsk pianistinde försökte sig istället på
pianoforte, något hvarmed publiken godhetsfullt öfversåg.
Fru Bergliot har icke sin svägerskas Ginas
volumi-ösa teaterstämma, icke ens goda vännen Evas varma
romans-röst, men en liten späd fogla-låt, visst icke
obehaglig, väl uppfostrad, utmyntad till det mesta möjliga,
nydelig, nysselig . . .
Föredraget af gammalfransk viston måste berömmas:
finess, delikatess, mignardise, då och då litet artificiel
parfym, som slår i näsan. Ett visst småtäckt koketteri
skadar icke, “Fuyez l’amour“ fick därigenom en retande
tvetydighet tout å fait å la francaise.
Af Björnsons dotter med Björnsons visor hade vi
väntat oss mer. Kanske skuffelsen kom af rent
elementära, fysiska grunder: man vill ha frisk metall i dessa
skogsdoftande, fjellsusande odödliga mästerverk, icke M:me
Marchesis uppfostran af colibris, om än så färglysande.
Emellertid var väl själfva föredraget så som Björnson
själf önskar det, diktionen, uttrycket. Skada som sagdt
att ej materialet förslog.
Allt som allt tro vi dock icke att fru B. B. I. gör
anspråk på samma konstnärsrang som ofvannämnda
verkliga konstnärinnor och hålla henne räkning för denna
modesti, som borde läggas i dagen litet mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
