Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Musica leggiera, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614-
mera fru Norrie, så kom nu den gamla Anna Pettersson
igen med gudaprakt, öfvergifvet lustig och käck och
oemotståndlig — som i gamla dar. Stockholmarne
hetsade visionen med svallande jubel.
Nytt changement! Folkvisan om linden. Här trodde
mången f. d. operettdivan och Madame Sans-Gène skulle
stöta på patrull. De bedrogo sig. Enkelt hjärtligt, med
full klingande röst, friskt känslorikt utan pjoller och
slisk föredrog den mångsidiga artisten den visan som
därmed väckte stort uppseende. Fru Lenngrens kalas
gick af stapeln till allmän belåtenhet och själfve Bellman
kom till sist som kronan på verket.
En dame Bellman! Hufvuden runkades och effer
det djärft genialiska penseldraget “Frun44 runkades de än
värre, men —- qvar suto de, vi mena deras egarinnor,
litet röda i sina gamla anleten (hvilket de kunde
be-höfva). Till all lycka för de pryda kom till sist
ingenting annat än den menlösa idyllen “Måltiden i
Fiskar-stugan“ en af Bellmans svagare inspirationer för resten,
men musikaliskt väl görande sig. Dess högtidliga
bordsbön på psalmtrall kahnerade sinnena och när så till sist
(på samma trall!) skålen för H. M. Konungen solennelt
proponerades, då grep detta hvarjom och enom och
ap-plaudissementer effektuerade med all skickelig och
täcke-lig zèle och devotion. Äfven från kgl. logen. Där H.
K. H. Kronprinsen sig befann. Som sålunda fick
occa-sion att demonstrera sina sympatier för H. M. Konungen
— Högtsalig Kung Gustaf III nämligen. Något som
ingalunda skulle afLupit utan nådig admonition, om H.
M. Kung Carl Johan ännu lefvat. Hvilket man ej kan
begära — ens af en odödlig.
Sålunda slutade nu med många svordomar,
psalmsång och konungaskål denna kameleontafton, hvars
ska-parinna är värd de Ijulligaste loford för sitt mod, sin
företagsamhet — men mest för sitt äkta svenska, trefliga,
kärnsunda, friska, och värmande konstnärskap.
Impresario och öfverhofmarskalk och
öfverapplåd-upptagare var dessa roliga qvällar ingen annan än Sven
i — ja icke han med “fula gårdsnamnet44 — nej Sven
i Luthagen. Därjämte öfveruppsyningsman och
tillrättavisare åt gamla damer utan säten. Så ock efterhörare
här och där af “hvad folket sade44, så ock skrattare på
lämpliga ställen. Sist ock öfver-hyschare ■—ja min Gud!
icke åt damerna på “scenen44, men åt de äreförgätna döf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
