Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Musica leggiera, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttrycket. Taldialogen hos begge lemnade att önska, dito
artikulationen i sången. Men de ha ju tiden för sig.
Fru Berg var trots flatterande peruk icke så skön
att skåda som vanligt som ung fästmö. Lite mindre
simpelhet och orenlighet i sång kunde ej ha skadat. Duetten
med fästmannen — vi mena på scenen, ej i orkestern —
gick bra och papegojförevisningen framfördes med den
skicklighet i variétéväg, som alltid utmärkt denna
“ope-rettchansonett“.
Hr Svensson kunde kanske maskerat sig lite mer
förföriskt, i op. Farinelli såg han ju ganska bra ut, men
nu är det idel bodbetjent-Adonis — därtill i fläskhandel,
tyckes det. Han har diverse ledsamheter att sjunga, men
gör det galant, dock borde hans en tid sällspordt sonora
röstmedel skolas om, tonen blir nu lätt hård och flack.
Hållning och skick preglas alltjemt af den ej obehagliga
naiveté, som gjort hr S. så omtyckt, men torde för detta
parti ha behöft både grof- och fin-hyflas.
Fru Lund som går och dras med den tråkigaste rol,
man gerna kan tänka sig, måste lofordas för sin förmåga
och sitt tålamod. Hennes exteriör är rätt typisk.
Den unge älskaren har ett behagligt japanskt
utseende och mycket litet att sjunga, men då hr Carlander,
som snällt hjälper hr Svensson med operettens allt för
ymniga barytonkupletter med eller utan dans af en liten
lyssnande sjökadett, denna gång märkligt nog spelad af
en karl, hr Borgman, som dessutom koketterar och
piruetterar med sin fru (utom scenen) till publikens
tillfredsställelse.
Hr Strömberg, som vid 35:te representationen ännu
ej var på det klara med rolens ordalag, utvecklade en
för år och mage ovanlig vigör i Chinamans rol, där han
tjoppade på af alla krafter till de sinas fröjd. En
konstnärligt komisk prestation lemnades af hr Ringvall
hvars utmärkta tolkning af den idiotiska visan “I dag
— i dag“ gjort den sången till operettens mest
populära, dragit brudar i krona och slöja till teatern m. m.,
ohyggligt. Lamptändaren vid entréen, uppassarne i
punschsalongerna, fröken i hålet och frun bak disken
alla gnola de eller tänka de strax gnola: I dag, i dag.
Uppsättningen kan i många fall mäta sig med den,
t. ex. i Wien, men Vasateaterns måne är nu som för 10
år se’n en märklig tingest, astronomiprofessorn i Kungs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
