Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Musica leggiera, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
vats och presenterats inför svensk publik, som också visat
sig ytterst erkänsam, om också den för hr R. bedröfliga
omständigheten att Stockholm trots allt småstadsprat
om dess “storstadspregel“ ännu visst saknar litet i 5
millioner, gör att hr R. trots all sin medfödda och
för-värfvade optimism ej här kan pretendera att det skall
bli “år’ ut och år in“ — — — Men han har ju
landsorten, den han ju allt annat än föraktar att “ströfva fritt
kring bygden “, som tatterskan sjunger i Trubaduren om
sig och de sina.
Under Erik Edholms tid vid k. teatrarne påstods
det att det var Dramatiska Teatern — gubbens favorit
— som höll affärerna uppe äfven för den lyriska scenen.
Teatergrossör Ranfts “lyriska“ scen däremot tyckes få
hjälpa upp hans dramatiskas aktier, ekonomiskt taladt,
förstås, en synpunkt, lätt att erlägga på tal om hr R.
Hvad nu “Geishan“ beträffar, så icke eger den
Mi-kadons lustiga textbok. Det är väl egentligen sceneriet,
ett och annat komiskt drag samt den lätthoppande
musiken, som förklarar Geishans magnetism på ett icke
alltför pretentiöst slägte, därtill ett par af de i färskare
operetter som det tyckes oundvikliga varietéuppträdena,
med härmningar, naturljud, danssteg och kjollyftningar,
det sista där så ske kan, alltså ej af små
japanmamsellerna! beklagligen i vissas tycke. För resten är det ju
utan rim och reson att fråga efter rim och reson i en
operett af engelsk extraktion. Go on!
Musiken är delvis förskräckligt banal och engelsk.
Men den har sina lucida intervalla, t. ex. geishans
solonummer, däraf lilla valsen i fransk konfektstil kunde
hedrat en Audran, Nuitter, Varney, ett par japanskt
trippande flickkörer, imiterade efter Sullivan, den ädla
mans-qvartetten af de ädla marinofficerarne (Englands stolthet,
libretthandtverkaren känner sina old boys), en eller två
duetter, samt för resten ett par facila kuplettmelodier
till första komikerns tjänst. Och därmed nog.
“Första geishan“, Mimosa, har visat ett Janusansigte
— israelitiskt dock i begge fallen. Frk. Grünberg har
öfverträöat i spel och smidigt föredrag, frk. Frisch i
röst och anletsfägring, begge verkligen icke litet lyckade,
sin oerfarenhet till trots — eller just därför. Frk Frisch
eger en särdeles vacker och fraiche timbre, vissa toners
art erinrar t. o. m. lite grand om ingen mindre än sjalfva
Mathilda Grabow på 70-talet, äfvenså stundom anlets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
