Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - »Arte et marte.» Ett och annat om våra dagars adel, af Noblesse Oblige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Ridderskapet och adeln, såsom den stolta
kollektivbenämningen ännu lyder, har nämligen allt för länge
varit ett nästan endast med abstrakta privilegier
begåf-vadt stånd för att fortfarande och i stort sedt kunna
på ett fullt lyckadt sätt uppträda i de ärftliga
företrädenas glans, och det har ingått allt för talrika och
intima blandningar med de öfriga samhällsklasserna för
att ens kunna förete de rent yttre eller fysiska
egendomligheter, som måhända bevarats, om adeln i
gifter-målshänseende följt strängt aristokratiska lagar. Man
har exempel på hur en hop sydtyska adliga familjer
genom en sådan exklusivitet bekommit ett utseende, som
med sina allmänna drag å la roffågel nästan kan
kännetecknas som rastecken, men hos oss påträffas näppeligen
något liknande. Vi se visserligen rätt ofta hvad man
kallar aristokratiska utseenden, men dessa finnas lika
väl bland de ofrälse som frälse familjerna inom
samhällets öfverklasser, och det är egentligen blott bland
spört-idkande, adliga junkrar, som vi nu för tiden kunna
särskilja en distinkt typ, om hvars aristokratiska natur det
emellertid är tillåtet att hysa vissa tvifvel.
I ett afseende bibehåller dock adeln ännu alldeles
obestridt sin priviligierade undantagsställning, och det
är som ett genealogiskt helt, hvilket tack vare
riddar-husets inrättning och fortbestånd erbjuder icke blott
forskaren i gångna tiders häfder utan äfven den
kultur-och personalhistoriskt intresserade ett lika rikt som
underhållande fält för forskningar och studier. Medan
genealogiska utredningar beträffande våra äfven mest
framstående ofrälse släkter möta så stora svårighetar, att
den kunskap, vi om dem kunna förvärfva, blir mycket ringa
eller ofullständig, har adeln förmånen äga hvad man skulle
kunna kalla klara papper, isynnerhet sedan ett par
skickliga genealoger i och för fortsatt utgifvande af
ättartaf-lorna underkastat riddarhusstamtaflorna en kritisk
granskning. Historiskt, sedt af det största intresse, kan detta
förhållande äfven ha sin stora praktiska betydelse, och
adeln kan t. ex. i en framtid tack vare
riddarhusgenea-logiernas upplysningar med större framgång än de ofrälse
släkterna skydda sig mot sådana namnannekteringar, som
icke så sällan förekomma bland samhällets utskum och
motM hvilka sist förflutna riksdag som bekant på en
första kammar-motionärs initiativ sökt sätta en gräns.
Det skall måhända förefalla som en paradox, om vi
säga, att Sveriges adel i närvarande stund af sina forna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
