Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - »Arte et marte.» Ett och annat om våra dagars adel, af Noblesse Oblige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
vunnit en rangplats inom prosadiktningen, och inom de
sköna konsternas område vittna verk af Georg von
Rosen, G. Cederström, K. F. von Saltza, medlemmar af
släkten Ankarcrona och åtskilliga till om att de vackra
traditionerna från Ehrenstrahls, Sergels och von Bredas
dagar vidmakthållits. Om konstnärlig smak talar äfven
i viss mån de af hymen stadgade förbindelser, som
adelsmän ingått med Thalias döttrar. Den unge baron
R. Cederströms världsomtalade trolofning med Adelina
Patti slår i detta hänseende rekordet, särskildt med
hänsyn till parternas åldersskillnad. I öfrigt är det inom
släkterna Taube, von Höpken, Armfelt och Ankarcrona
vi anträffat de mest anmärkningsvärda bevisen på denna
adelns sträfvan att genom kärlekens band tillgodose
af-delningen arte i ridderskapets devis.
Som konstnärlig begåfning kan också tolkas det
mècenatskap, som åtskilliga af våra rika adliga
godsägare utöfva, ehuru målares och skulptörers uppmuntran
oftast afser smyckandet af de adliga slotten och
herresätena och först i andra hand statens eller landets
allmänna konstintressen. Detta är emellertid på det hela
taget ganska naturligt, och i själfva verket är adelns
estetiska egoism, om den ens kan kallas så, en tämligen
sällsynt yttring af ideella aristokratiska böjelser i en tid,
som ingalunda minst från adligt håll ej sällan
kännetecknas af en utpräglad smak för det profana och
pie-tetslösa. Som bevis härför behöfva vi blott nämna, att
de adliga palatsen i hufvudstaden blifva allt fåtaligare,
ja att knappt några sådana finnas utom de-, som
skyddats från afyttring genom sin fideikomissnatur. Och
äfven de ha ej gått helskinnade ur striden mot två så
mäktiga allierade som Stockholms storstadsutveckling
med dess alltjämt ökade kraf på förändringar och de
adliga husägarnes penningebehof. Vi ha sett hur det
Ankarcronska så välbelägna och värdefulla
fideikommisset vid Regerings- och Hamngatorna utbytts mot ett af
de vanliga schablonpalatsen i Strandvägsraden, hur det
Bondeska palatsets lika enkla som ståtliga pelarfasad
bit för bit plockats ned och hur de rika von
Schinkef-ska fideikommissmedlen placerats i ett för den härskande
arkitektoniska smaken alldeles typiskt krokankomplex
långt uppe vid Drottninggatan. Snart skall väl också
det af Petersenska husets höga gaflar tillhöra det
Stockholm som gått, kanske förvandlade till saluhall vid den
efter ökadt utrymme trängtande Munkbron, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
