Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - »Arte et marte.» Ett och annat om våra dagars adel, af Noblesse Oblige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644
isynnerhet som fäderna mången gång, äfven under
senare tider, klädt blodig skjorta för det nya fosterlandet,
och deras initiativ eller duglighet har äfven haft en rik
andel i vår kulturella och industriella förkofran. Men
när vi nu granska våra adliga familjers sociala ställning,
gör sig det intrycket med mycken liflighet gällande,
att de till börden utländska släkterna under tidernas lopp
också förstått att bäst göra sig betalda för sitt arbete
och att de sålunda för närvarande besitta brorslotten af
adelns både ekonomiska välstånd och äreställen.
Medan våra inhemska ätter nu äga jämförelsevis få
större jordagods, finna vi således, hur de invandrade
familjerna, t. ex. von Blixen, De Geer, Ramel, Beck-Friis,
Wachtmeister, Piper, Falkenberg, Hamilton, Löwen,
Sea-ton o. s. v. innehafva de mest betydande fideikommissen
och en mängd andra stora egendomar. De två grenarna
af släkten Bonde äro visserligen i detta afseende
ingalunda vanlottade, men den friherrliga familjens
förmögenhet har till största delen uppkommit genom den
utländska familjen Hildebrands företagsamhet, och det
värdefullaste af grefvarne Bondes fideikommiss, eller
Trolle-holm, hafva de erhållit genom testamente från den
visserligen till ursprunget småländska men länge
danskskånska ätten Trolle. Släkten Gyllenstierna, som
innehar ett af Skånes allra största fideikmomiss, Krapperup,
har väl sin inflyttning från Danmark förlagd så långt
tillbaka i tiden, att familjen kan betraktas som
gammalsvensk, men ifrågavarande fideikomissegendom är ej
någon sekelgammal besittning i Gyllenstiernska släkten,
utan kom i hennes ägo först under 1700-talet, genom
arf från den till ursprunget utländska ätten von Kocken.
En ingående granskning af adelns
egendomsförhållanden skall lämna den för den inhemska svenska
aristokratien kanske nedslående upplysningen, att de allra flesta
gods, som fordom varit i deras ägo, genom arf eller köp
öfvergått i andra händer. Ett och annat vackert
undantag finnes, såsom t. ex. Bondsjö i Bondesläkten,
Rydbo-holm, allt sedan medeltidens slut hos familjen Brahe (så
mycket beaktansvärdare, som godset ej är af
fideikomiss-natur), Tuna hos Hammarskjöldarna, o. s. v.
1 afseende på äreställena så är det måhända blott
en tillfällighet, att medlemmar af de invandrade släkterna
Douglas, von Essen, von Rosen, Wachtmeister till
Jo-hannishus, Ankarcrona, Piper m. fl. för närvarande både
förekomma främst i täflingen med ofrälse män om stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
