Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Förbrytare inom litteraturen, af Enrico Ferri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648
liga verket är opersonligt, objektivt;
konstverket är däremot enligt Zolas utsago “ett hörn af
naturen, sedt genom ett temperament".
Visserligen är “den personliga faktorn “ oundviklig till och
med i den vetenskapliga forskningen, i antropologien
och sociologien ännu mer än i naturvetenskaperna.
Men om än denna faktor inverkar på åskådningssättet,
på intensiteten af hvarje vision, så kontrolleras den
dock af “det brutala faktum“, af tingens naturliga och
intima anordning och denna kontroll bildar en
väsentlig skillnad mellan positivismen och metafysiken.
Den personliga faktorns betydelse är i konsten
mycket stor, då den här äfven inverkar på anordningen
af elementen i det af konstnären planlagda verket.
Totaliteten af dessa element återger mer eller mindre
troget verkligheten; dock ha de icke längre en
fotografis noggrannhet. Målaren, som skall framställa en
hästs springande, aktar sig väl för att reproducera de
af en ögonblicksfotograf! uppfångade rörelserna; ehuru
de äro sanna, skulle de dock förefalla oss osannolika
och såra syn vanan.
Konsten och vetenskapen ha alltså en olikartad
metod och ett olikartadt föremål; och deras olikhet
är en pröfvosten, en farlig klippa för
konstnärens sinne, som har två medel att undvika torra och
tekniskt noggranna uppgifter: att öfverdrifva eller
förändra verklighetens linien Väljer konstnären det
första medlet, så uppfyller han sin andliga plikt och
lyder på samma gång konstens och vetenskapens
regler. Han skapar ett odödligt verk, hvari
vetenskapsmannen finner ett suggestivt bekräftande af tekniska
sanningar; han flyttar vetenskaplighetens trånga och
stela skrankor och öfverför dem på den vanliga
kulturens och de för massan tillgängliga idéernas
vidsträckta befolkade område. Dostojewskys “Brott och
synd“ eller Zolas “Djuret i människan“ äro för
psykopatologien och kriminalantropologien ett tusenfalt
snabbare propagandamedel än lärda arbeten.
Därjämte äro de utmärkta konstverk, som återgifva
verklighetens konturer, utan att rubba deras relationer och
förhållanden.
Konstnären kan dock säkrare uppnå verkan,
när han vid framställandet af sin hufvudperson eller
i de sekundära episoderna af sitt verk förändrar
dessa relationer, för att på banalt sätt forma dem
san
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
