Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Förbrytare inom litteraturen, af Enrico Ferri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
nolikare eller på ett vansinnigt sätt sällsammare. Då kan
han vara säker att antingen vinna publikens gillande,
då han genom iakttagande af en något banal positivism
undviker att stöta den, eller att vinna en öfvergående
och ofruktbar nyfikenhetsframgång. Däri består den
hufvudsakliga skillnaden mellan skolans ledare och
deras efterföljare. Desse efterhärmare — eller ock
förfalskare — ha icke sett och känt sanningen eller
äro rubbade, de vilja frambringa konstnärliga
skapelser, men äga ingen skapande energi. Deras vanmakt
kommer dem då att ingå på de tommaste, galnaste,
mest extravaganta teorier — symbolism,
dekaden-tism eller satanism till exempel." Denna skillnad har
hr Max Nordan icke gjort, då han betjänade sig af
sin talang för att använda psykofysiologiens grunder
på konstkritik och begagna sig af den positiva
kriminologiens metod, som studerar förbrytaren, icke
brottet. Vid kritiken af detta sekelsluts konstnärliga
manifestationer, mysticism, egoism och realism har
han tillagt de patologiska öfverdrifterna en alltför
stor betydelse. Han har icke förstått att skilja mellan
ledarnes (Wagner, Tolstoi, Zola, Ibsen) förnämsta
skapelser och deras sekundära verk, af hvilka några
möjligen uppvisa symptom och tecken på en andlig och
konstnärlig rubbning, och har lika litet förmått skilja
mellan dessa jättars i konsten arbeten och några
författares, som oaktadt sin groteskhet i sin urartning
visa några geniala snilleblixtar. Baudelaire, Verlaine,
Mæterlinck, Oskar Wilde o. s. v., dessa halfva
talanger, dessa halft geniala och halft förryckta eller
brottsliga människor komma emellertid icke till samma
fullständiga andliga upplösning som deras mest
extravaganta efterhärmare och förfalskare.
Baudelaire och Oskar Wilde visa samma sexuella
förvillelser som Gellini, som Michel Angelo, som den
berömde målaren Bazzi, hvilken i konsthistorien är
känd under namnet Sodorna. Verlaine har i mycket
vackra verser besjungit det angenäma intryck af
värdighet och frihet, som han erfor under ett
fängelsestraff för sexuella förseelser. I konsten liksom i
samhället vegeterar mängden, d. v. s. de medelmåttiga
konstnärerna, genomsnittsintelligenserna, från morgon
till kväll; de skapa intet, men fabricera sina verk med
byråkratisk punktlighet. En icke särdeles talrik
förtrupp tilldrager sig denna massas hänförda blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
