- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 4. 1898 /
659

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Hans plikt, novell af Octave Thanet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

659

Hans plikt.

Af

Octave Thanet.’

Amos Wickliff var vid dåligt lynne när han en solig
afton red framåt vägen, och dock kunde han ju ej ana,
att han gick till mötes ett af de hemskaste äfventyren
i sitt äfventyrsrika lif. Hästen var nog för liten och
klen för hans kraftiga muskler och öfver sex fot långa
benstomme, men som Amos var djurvän, ville han ej
rida mer än i sakta traf och därför fann han tiden
långsam. Han kastade en blick på ponyns korta hals och
melankoliska öron och . därpå på sina egna långa ben,
som nästan nådde i marken. “Hvad jag och den här
kraken måtte ta oss ut!“ mumlade han. “Vi skulle göra
pangar på en cirkus.“ Med en missnöjd suck betraktade
han så den klara blå himmelen och den ändlösa präriens
vågiga, i purpur och brunt skiftande yta.

Han fortsatte tyst sin väg, men hans tankar voro
tydliga nog att sättas i ord. “Én så’n liten lustig
gynnare han var! Jag tror han kunde härma hvilken varelse
som helst här på jorden. Jag minns, hur jag höll på
att förgås af skratt, när han härmade hur en katt och
en hundvalp slogos. När jag nu tänker därpå och mitt
ärende i dag . . . Men hvad mer? Jag har ju bara sett
och talat med honom ett par gånger. — Plikten, Amos,
plikten! Men om han är så hygglig som man säger, så
är det i alla fall hårdt.“

En otydlig, glittrande strimma, som syntes vid den
i grönt inbäddade horizonten, förde hans tankar i annan
riktning. Wickliff tog upp sin kikare och fann, att han
nalkades målet för sin färd. Han urskilde icke blott
den af videbuskar omgifna floden utan äfven murarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1898/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free