Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Hans plikt, novell af Octave Thanet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660
af ett hus, inbäddadt i grönska, och ett böljande
majsfält. En halftimmes ridt förde honom till närheten af
farmen med dess lilla anspråkslösa trädgård, hvarest
luktärter och stockrosor stodo i blom. “Hur fördömdt nätt
och trefligt allting ser ut“, mumlade Amos, “och
blommor med! Naturligtvis är hans hustru en vacker kvinna
och barnet en söt, liten unge. Allt tycks förena sig att
göra mitt värf obehagligt! Se där är hon, och vacker
som jag trodde!“
En kvinna, klädd i en ren kattunsklädning och med
ett barn, som höll henne vid kjolen, närmade sig
grinden. Hon var ung. Hennes fräkniga ansikte var ej
precis vackert, men det låg något intagande i hennes
leende, med de glänsande hvita tänderna och hennes
mjuka, mörka ögon. Med den i västern vanliga
gästfriheten höll hon grinden vidöppen och sade: “Vill ni
ej stiga af främling?"
“Jo, jag ämnade mig just hit“, svarade Amos, i det
han gaf en förevändning för sitt egentliga ärende. “Det
är ju här fotografen Brown bor? Jag vill be honom
komma med till nybygget och ta’ af mig stående vid en
hjort“.
“Jaså, ni har skjutit en hjort?“ Hennes ord buro
söderns mjuka tonfall, och hon såg upp med en
intresserad blick, liksom hon anade något äfventyr under
hans jaktskryt. “Jag ska’ skicka Johnny D. efter
honom. Hitåt, Johnny D.!“
En solbränd pojke på tio år med hvitgult hår och
klara ögon klängde öfver en gärdesgård och skyndade
fram till henne. Hon tillsade honom att taga vård om
hästen och sedan söka rätt på sin onkel.
“Er systerson?" frågade Amos, då pojken åter satte
i väg?
“Nej", svarade hon leende, “han är inte någon
släkting utan endast en granne. Hans föräldrar bo tre mil
härifrån, längre ned vid floden; men jag tror vi hålla
lika mycket af honom, som vore han vårt eget barn.
Vill ni inte stiga in?“
Hon hade närmat sig den af guldregnsbuskar
skuggade ingången och slog upp dörren. Rummet var stort
och mycket snyggt. Möblemanget var af den sorten,
som lätt kan transporteras i trakter, hvarest järnvägarna
ersättas af mulåsnornas stigar. Men det var knappt
något vanligt nybyggarbohag. Icke därför att det stod en
symaskin i ena hörnet, ty symaskinerna följa i plogens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
