Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Hans plikt, novell af Octave Thanet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
När de kommo fram, kunde de se den
nykomna-Hon satt hopkrupen i en gungstol, stackars varelse,,
skälfvande och genomvåt vattnet dröp af hennes våta
bomullsklädning, hon var barhufvad, och hennes svarta
hår låg oredigt kring hennes dödsbleka ansikte. I sina
armar höll hon en liten flicka, lika våt som hon själf
och med en stor röd fläck på den späda skuldran, men
likväl leende och jollrande. Bredvid henne syntes Johnny
D:s hvita hufvud. Han var blek, oaktadt fräknarne,
men han försäkrade henne bestämdt, att onkel David
icke skulle låta indianerna taga dem.
Kvinnan var så utmattad af det häftiga springandet,
att hon endast flämtande kunde få fram orden. “Gör
er i ordning! Fly! De ha dödat Robys. De mördade
min syster och Tom. De slogo ihjäl barnen. O, Herre
Gud, barnen! De höllo sig fast vid sin mor och bådo
indianerna vara snälla och icke slå ihjäl dem. De
låtsade vara vänligt sinnade — bara för att få komma in;
och vi lagade till en riktigt god kvällsvard åt dem; men
men de dödade hvarenda en, lilla Mary och lilla Jim —
jag hörde deras skrik. Jag fick fatt i lillan och sprang.
Jag hoppade i floden och simmade fram till båten —
jag vet inte, hur jag kunde göra det. — Skynda er!
De komma! Låt oss fly?
Harned vände sig till Amos. “Det är icke lönt att
fly till lands, men kanske i båten — vill ni hjälpa oss?“
“Naturligtvis“, sade Amos. “Hör hit, pojke, kan
du klättra upp på taket och taga en öfverblick af trakten
genom den här kikarn? — du är betydligt lättare på
foten än jag. Du skall vrida så här på kikaren, tills du
ser bra. Där är en öppning, som går upp till vinden,
ser jag. Finns det en på taket också? Ge dig i väg då?“
Mrs Brown sköt kaffepannan från elden. “Det tjänar
ingenting till, att det blir vidbrändt“, sade hon, och
Amos beundrade hennes lugna stämma, ehuru hon var
dödsblek. “Om vi inte blifva mördade, komma vi att
behöfva det. David, glöm inte kameran. Jag skall lägga
ihop några schalar att svepa in barnen uti och något
att äta.“ Hon verkställde detta med otrolig raskhet,
medan hon talade, under det Harned undersökte sin
bössa och laddade en pistol.
Hon tog pistolen ur hans hand och sade med låg,
kärleksfull röst. “Gif mig den, älskade.“ Han betraktade
henne förvånad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
