Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Hans plikt, novell af Octave Thanet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
“De skola inte göra lilla Davy och mig något ondt,
David“, svarade hon i samma ton.
Lilla Davy hade närmat sig kvinnan och den lilla
flickan och såg sig omkring med förskräckta blickar;
hans läppar började skälfva, och pekande på barnets
skuldra sade han: “’Dianer’ göra Elly illa. Inte låta
’dianer’ göra Davy illa!“
Den olycklige fadern utstötte en djup suck.
“Nej, liten“, sade modern och kysste honom.
“Hallå, däruppe“, ropade Amos. Hvad ser du?“
En späd, gäll röst svarade tydligt: “De komma, det
ä’ en faslig hop.“
“Hur många? Tjugu?“
“Jag tror det. Åh, onkel David, båten har drifvit
bort!“
“Gjorde ni inte fast den?“ frågade Harned.
“Gud förlåte mig!“ snyftade kvinnan, “jag vet inte!“
Harned sjönk tungt ned på närmaste stol med
bössan mellan knäna. “Maggie gif oss litet kaffe“, sade
han lugnt. “Vi hinna nog dricka det, innan de komma. “
“Kunna vi inte förskansa oss inomhus och slåss ?“
sade Amos och såg sig uppmärksamt omkring.
“Då gå de bakom ladan och tända eld på den, och
vinden ligger hitåt.“
“Vi måste rädda kvinnorna och barnen!“ utropade
Amos. I detta ögonblick såg han förfärlig, ja,
fruktansvärd ut. Ådrorna i pannan svällde af förtviflan och
vanmäktigt raseri; hans grofva drag förvandlades genom
styrkan af hans bemödanden att tänka — att se; hans
armar hängde icke slappa nedåt sidorna; han höll dem
utsträckta med händerna knutna, under det att hans
brinnande ögon öfverforo hvarje vrå i rummet,
hvar-enda tafla. Med ens förändrades hela hans hållning,
hans muskler slappades, hans händer stuckos in i hans
fickor och han log ett besynnerligt, hemskt leende. “Det
blir bra“, sade han. “Brown, har ni någon whisky
hemma? Tag hit den.“ Kvinnorna stirrade på honom,
men Harned gick lydigt efter ett krus och ställde det
framför honom.
“Nu behöfs det några tombuteljer och bägare. “
“Det finnes några tomma flaskor i den mörka
skrubben; hvad ämnar ni göra?“
“Jag ämnar rädda er. Fatta mod! Låt mig få
dem. Och ni, mrs Brown, om ni har något lugnande
medel, så gif barnen en dosis, så att de hålla sig tysta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
