Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Hans plikt, novell af Octave Thanet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
672
vid låset vid dörren, så släpp mig in, och håll er beredd
med er yxa — det blir det bekvämaste. Förstår ni?“
“Ja; Gud välsigne er, mr Wickliff!44 utropade Harned.
“Nu äro vi kamrater44, sade Wickliff. Ett handslag
växlades; därpå gick Harned in i skrubben och drog
igen dörren efter sig. Han anade icke Wickliffs planr
men detta kväfde icke det hopp, som kom hans hjärta
att slå hastigare. Han kände det magnetiska inflytandet
af den borne anföraren och oförskräckte kämpen, och
han tillhörde Wickliff intill döden. Han lade örat mot
dörren. En stol skrapade mot golfvet; Wickliff satte
sig. Strax därpå började en röst sjunga — det var
Wickliffs röst förvandlad till en drucken mans lallandc
stämma. Han sjöng en stridssång:
“Kamrater, vi samlas kring fanan,
Vi samlas där ännu en gång,
Vårt fältrop skall vara ’frihet’!“
Sången kunde icke öfverrösta bullret af hästhofvar;
det närmade sig. Sången fortfor hela tiden på samma
ton. Om det gällt hans själs frälsning, hade icke
Wickliff kunnat sjunga en melodi, och troligtvis hade ingen
lefvande varelse hört honom sjunga.
“Och vi skola drifva den vilda hop
från det land, vi hålla kärt.
Vårt fältrop skall vara frihet!44
“Hallå! Hvem där? Indianer — åh, jag menar
ädle, röde män? Stig på, jentlemän, allesamman!44
Golfvet skakade. De trängde sig in allesamman.
Det blef ett surr af enstafviga strupljud och hväsljud
blandade om hvarandra, som ljödo hotande och
olycksbådande i lyssnarens öron, likväl kunde han förstå, att
en del af dem uttryckte belåtenhet, framkallad vid
åsynen af whiskyn.
“Hå-håll till go-godo, mina herrar44, stammade den
druckna rösten, “det ä’ god wThisky, eldvatten. Finns
en hel hop. Vet hvar det flnns mer. Har aldrig sett
ett lustigare ställe. Alla människor sin kos. Ingen
säger ’god dag’ åt vandraren. Ha, ha, ha! — hick! —
Vandraren får tag i whisky, och festar för sig själf.
Tag för er, mina herrar. Jag vet, hvar det finns mer,
— mycket mer — fullt upp!44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
