Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Hans plikt, novell af Octave Thanet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
673
Dunkelt förekom det Harned, som om detta var
mannens lösen för sitt lif. De skulle icke döda honom,
förrän han skulle hämta nytt förråd af whisky.
“Hvart har blekansiktena tagit vägen?“ grymtade
Röda Hästen. Harned kände igen hans röst.
“För tusan“, svarade den lallande rösten muntert.
“Bo-borta, det ä’ allt, hva’ jag vet. Hvarför slår ni
hvarandra med flaskorna? Det finns fullt upp. Jag
ska’ gå efter mer. Ni stanna här.“
Blodet stelnade i Harneds ådror vid ljudet af de
stapplande stegen på golfvet. Hans egna skuldror krökte
sig ovilkorligen med en rysning, som om han känt
toma-hawken mellan dem. Skulle de vänta, eller skulle de
kasta någonting efter honom och döda honom i samma
ögonblick, som han vände ryggen till? Gode Gud,
hvilket mod den mannen hade! Han påskyndade icke sina
steg — ah! ■ Wickliffs fingrar vidrörde låset. Han
skuffade upp dörren. Ä fven då raglade han, såsom det
hörde till rollen. Men så snart han kommit öfver
tröskeln, förvandlades han. Han slog igen dörren och
kastade sig med hela sin tyngd emot den, vig som en
katt. Han bet ihop tänderna med en min af hat i sitt
ansikte, hans pupiller glänste, och han knackade med
pistolen på dörren.
“Kom hit nu, era dj—r!“ skrek han. “Vi äro
färdiga !“
Liksom ett eko af hans utmaning, uppstod i
rummet utanför ett förskräckligt och obeskrifligt oväsen,
skrik, stönande, tjut och samtidigt skedde ett anlopp
mot dörren. Men dörren motstod anfallet.
Slag af tomahawker träffade den, men plankan var
tjock, den höll ännu.
“Har ni yxan i ordning, kamrat?“ frågade Wickliff.
“När ni känner dörren gifva vika, så drag ifrån regeln
och låt dem tumla in, och hugg sedan in för kvinnorna
och barnen — och hugg kraftigt. Jag skall afskjuta
min pistol i hopen. Den blir nog inte så talrik, om
dörren håller en minut till.“
“Hvad göra de därinne?" flämtade Harned.
“De hålla på att dö därinne, det är hvad de göra“,
svarade Wickliff mellan tänderna, “och det går raskt
undan. Nu!u
Orden stego Harned åt hufvudet likt ett whisky-rus:
hans mod flammade upp. Han drog ifrån regeln, och
tre indianer tumlade öfver dem, med flera — huru många
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
